han sjelf som språkade, derunder uppgörande
och förkastande den ena planen efter den an-
dra. Slutligen blef ban ense med sig sjelf der-
om att den bästa utväg han kunde välja vore
den att skrifva till Gabriella och baronen.
Marcel bade svårt för att betrakta notariens
tilltänkta frieri ur någon annan synpunkt än
den löjliga och tänkte med en viss förnöjelse
på de komiska situationer, han med anledning
deraf skulle komma att bevittna. Dessutom
erbjöd sig ju nu för honom ett tillfälle att
hämnas på Gabriella för hennes förbehållsam-
het och att nödga henne att gifva honom del
af sitt hjertas tankar.
Också sökte ban ingalunda afråda herr Bou-
vard från att pröfva sin lycka, utan uppma-
nade honom tvärtom alt skrifva samt lemnade
honom med dessa ord:
— Skynda er nu och författa era epistlar,
medan ni är så här uppsluppen. Det går då
bättre än eljest.
Notarien följde hans råd och uppsatte de
båda skrifvelserna med lika mycken lätthet,
som om de hade varit två inlagor till en dom-
stol.
Man säger att de fulaste menniskor i vissa
ögonblick kunna vara riktigt vackra; likaså
händer att de i afseende på själens egenskaper
torftigast utrustade ha en eller annan ljus stund.
Afven ur en i allmänhet ofruktbar jordmån lå-
ter slumpen rågongång en växt uppspira, som
föder en vacker blomma — och dör. Huru
många personer ba ej genom sådana intelligen-
sens tärningskast fått rykte om sig att vara
goda hufvuden? Och man har sedan icke kun-
nat förklara för sig huru denna uppfattning
af deras personlighet tillkommit och blifvit så
allmän. Verlden är full af herrar Wellington,
som vunnit anseende genom en eller annan
Waterloo-seger.