GUVERNÖREN
ÖFVER DE SJU STÄDERNA.
En saga från de stora upptäckternas tidehvarf.
(Forts. fr. föreg. A:r.)
Vid daggryningen lyftade skeppen ankare och
seglade utåt hafvet. Kursen styrdes åt Canarie-
öarne.
Knappt hade de hunnit till dessa dars latitud,
förrän de blefvo skiljda genom en våldsam storm.
Under många dagar drefs det fartyg omkring,
hvarå Don Fernando befann sig; det styrdes
af elementerna, ej af befälhafvarens vilja. Under-
gång syntes oundviklig, och manskapet var för-
tvifltadt. Plötsligen lade sig stormen; de moln,
som varit lägrade på bimmelen, skingrade sig
genast, och de uttröttade sjömännen varseblefvo
en vacker och bergig ö, den der syntes hafva
genom ett trollslag blifvit höjd ur hafvets sköte.
De gnuggade sina ögon och sågo under en stund
oatlåtligt och med en viss misstro framför sig;
men der låg ju den herrliga ön med sina för-
tjusande landskap — de kunde icke tvifla på
sanningsenligheten af sina egna Ögons vittaes-
börd.
Lotsen rådfrågade sina kartor; men ingen ö,
liknande den de sågo, skulle enligt hans uträk-
ning fianas i denna trakt. Han hade visserligen
genom den sednaste stormen, som naturligtvis
drifvit fartyget betydligt åt sidan, förlorat vissa
kännemärken och beräkningsgrunder; men han
var dock säker på att ban icke kunde befinna
sig långt ifrån Canarie-öarne, och den ö, han nu
såg, tillhörde icke denna ögrupp.
Fartyget anlände nu till mynningen af en
fiod, å hvars båda stränder omkring en mil
från hafvet låg en välbygd stad med höga vallar
och tog: samt ea skyddande fästning.