gårdsbruk och läroverket betraktadt som ett
onyttigt biharg till detta näpsas,äfven om dessa
sträfvanden utgå från dess styrelse och före-
ståndare. Detta utesluter ej, utan snarare nöd-
gar till en god förvaltning, hvartill Ultuna och
Hogsta visa,den nuvarande föreståndaren odug-
lig. i Zz
Hr Amens lärareverksamhet är ett allmänt
samtalsämne, och det finnes för närvarande in-
gen, hvilken så riktar pekoraliesamlingarna som
han genom sina katederföredrag, och detta är
så kändt och bevisadt genom de talrika så väl
enskilda som offentliga klagomålen, att icke ens
ett af styrelsen bestäldt intyg kunnat förklara
dem för mer än fullt försvarliga. Hvarför ej
den från årsväxtberättelserna kända termen mer
än medelmåttig begagnades, förstå viicke; den
hade vittnat om en fyndighet hos domaren, som
bragt alla skrattarne på hans sida.
Vi tro sålunda knappast, att någon kan vara
fräck nog att försvara hr Amåöens duglighet som
lärare. Att chefen för ett läroverk är komplett
oduglig som lärare, då han fungerar som för-
sta lärare, är, om det också skulle ega mot-
stycke inom vårt land, likväl något, som ej gerna
kan försvaras.
Hr Am6ens olämplighet som chef är fullkora-
ligt ådagalagd genom de rådande förhållandena
vid Ultuna; dessa äro alldeles afgörande och
tillåta intet vad, men vi skola det oaktadt fram-
lägga bevis för en sak, som noga taget cj be-
höfver bevisas. Hrr Kjellin, Leijonflycht och
Lindqvist anföra bestämda fakta för att han på
ett störande sätt ingripit i deras undervisning,
Inspektoren har han hindrat att ilämplig och
riktig tid förrätta de nödvändiga arbetena, för-
bjudit honom att begagna redskap m. m., splitt-
rat arbetskrafterna 0. S. V.
Hr Leijonflycht har han förbjudit att begagna
de bästa och beqvämaste instrumenten för un-
dervisning i sitt ämne, och om det kan vara
föreståndarens rättighet att sålunda minska lär-
jungarnes gagn af undervisningen, så se vi intet,
som hindrar honom att ålägga sina medlärare
att liksom han lemna undervisningen på — me-
sopotamiska.
Herr Lindqvist har blifvit befald, huru han
skall förrätta operationer, som tillhöra hans
yrke. Ar han nu så okunnig (styrelsen har sjelf
intygat motsatsen) i detta eller är hr Amften
så skicklig i detsamma, att han kan och bör
gifva föreskrifter deruti? Hr Amben stödjer sig
på hr Bang, men om honom gäller rannolikt
detsamma som om hr Amen eller att de ej be-
gripa den sak, hvarom fråga är, och har befall-
ningen utgått från honom, hade det tillhört hr
Amöben att inse, det denna befallning aldrig hvar-
ken kunde eller behöfde åtlydas och följaktligen
ej heller borde gifvas.
Vi vilja ej tala om det sätt hr Amöeen väl-
jer att kungöra sina befallningar med knyt-
näfslag i bordet 0. s. v. samt citat ur krigsar-
tiklarna.
Att ena dagen, ja ena timman utgifva befall-
ningar, som återtagas den andra är något så
vanligt af hr Amåen, att det för närvarande ej
väcker förvåning, utan erdast löje. Men huru
en person kan vara lämplig som chef, hvilken
genom sina åtgärder och sitt beteende väcker
dels löje, dels ovilja, derom behöfva vi ej
yttra oss; detta säger sjelfva det sunda för-
nuftet.
Hr Ameen åberopar ett yttrande af hr Öst-
berg, men att detta kan utgöra något försvar
för hr Amtens framfart betvifla vi. För öfrigt
äro vi fullt säkra, att hr Östberg aldrig tillåtit
sig det indirekta klander som ligger i de cite-
rade orden, och endast kännedom om hr Ameen
gifver förklaring öfver det besynnerliga förhål-
lande, att han åberopar en afliden, ehuru han,
om saken verkligen förhölle sig så, som han
uppgifver, kunnat begagna tvenne lefvande vitt-
nen (frih. v. Kremer och kammarherre Reuter-
sköld), hvilka mycket längre tid varit ledamö-
ter i styrelsen och äfven, som vi förmoda, bättre
fände Ultunaförhållandena än brukspatron Öst-
erg.
Hvad hr Amåens duglighet som ekonomi-för-
valtare angår, så är det fullkomligt bevisadt,
att, sedan han blifvit ensam styrande vid Ultuna,
aldrig plöjning, sådd, skörd, bergning, tröskning
0. S. V. skett i rätt tid, att arbetskrafterna oför-
nuftigt splittras och användas på dels onyttiga,
dels mindre angelägna arbeten; och kan det
oaktadt styrelsen hafva skäl för sin åsigt, att
de ekonomiska förhållandena för närvarande äro
bättre än under hr Ambens företrädare, så må-
ste dock hvar och en, utom de tre opartiska
männen, medgifva, att hr Amen dertill måste
vara fullkomligt oskyldig.
Vi hafva vid omnämnandet af herr AmåCens
oriktiga åtgärder som ekonomiförvaltare ej om-
nämnt de befängda dikningsföretagen vid Bäck-
AETBTSNSR URESYRRO ORTEN