GENOM KYRKAN TILL BRUDSTOLEN
(Berättelse från Mexiko)
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Omsider ljödo de djupa toner, som förkunnade
midnattsstunden. Redan innan sista slagets gen-
ljud ännu förklingat, började kyrkans inre att
stråla och skina af fladdrande ljus, klara och
tindrande, såsom om en trollsol i ett nu hade
brutit fram. Högaltaret var en ljuspyramid
lampor hängde i skeppet och koret; pelarne
voro bekransade med ljus; det hvälfda taket
var besatt med eld, som frambröt i tusentals
gyldene punkter och tungor. Hela rummet,
alla kapellerna och gallerierna stodo i ett ha
af ljus, klart som dagens, och då detta ljus ut-
strålade genom de färgade fönsterna, liknade
dessa ofantliga mosaiker af ädelstenar.
Och detta var icke allt. Ty då orgelns fulla,
rika toner började att blanda sig med de unga,
friska röster; hvilka böjde sig till tack och lor,
omringade en här af prester i praktfulla gröna,
purpurfärgade, hvita och gyldene drägter, hvilka
voro styfva af guldbroderier, plötsligt det stora
altaret, under det att skaror af korgossar i snö-
hvita kjortlar och röda mössor svängde de dof-
tande rökelsekaren.
Hvilken förändring! Orgeln spelar fortare;
hela kyrkan flammar af röda eldar, derefter af
blå, så af blodröda. Denna belysning kommer
kyrkan att likna ett trollslott, och presterna
se ut såsom öfverjordiska väsenden. Hvad var
det? Hundradetals raketer susa upp mot him-
len från spetsen af det stora tornet, och högt
ljuda nu massans fröjderop, ty stjernorna,
solarna och pyramiderna, hvilka äro fästade
vid kyrkans spiror och kornischer antändas och
framställa det praktfalladte färgspel, och oaf-
brutet stiga raketer i höjden och utså tusentals