målet, utan att krafterna till mehn för saken ;
voro allt för splittrade, hvadan styrelsen
senom kungl. maj:t nu föreslagit, att, utom
oeneraldirektören och byråchefen, i styrelsen
måtte få tillsättas två nya öfverdirektörer,
deraf en för trafikafdelningen och en tills-
vidare för maskin- och banafdelningen ge-
mensamt. Men deraf bordefväl följa, att,
då dessa öfverdirektörer numera iintenden-
ternas ställe komme att gagna i styrelsen,
der de äro behöfliga, de borde kunna und-
varas på distrikten, hvarest de varit obehöf-
liga. Ehuru styrelsen emellertid ännu icke
vidtagit denna förflyttningsåtgärd, finner man
med förvåning, att förslaget upptager nya
liknande tjenster under namn af distrikt-
chefer i de fordna intendenternas, ställe.
Dessa tre distriktchefer, hvardera med 6,600
rdr inkomst om året, vill utskottet se in-
dragna och, såsom oss synes, detta med
rätta. Då styrelsen sjelf i sitt anförande
anser, att- distriktecheferna skulle få ännu
mindre att göra än de fordna redan, öfver-
flödiga intendenterna, hvad skall då för dem
återstå?
Att intendenterna varit öfverflödiga be-
visas bäst af följande: Intendenten på 1:sta
distriktet har, dels varit borta i ?4 år, dels
varit föredragande i styrelsen i flera år, utan
att hafva haft någon annan vikarie än tra-
fik-direktören. — Intendenten på 2:dra di-
striktet, som rätteligen bor i Göteborg, är
forlfarande och sedan 2 år sysselsatt isty-
relsen, och bosatt i Stockholm, under hvil-
ken tid ingen annan vikarie förefunnits på
distriktet än trafikdirektören. — Intenden-
ten för 3:dje distriktet, som likaledes varit
borta 12 års-vis har, under den tid han va-
j vit hemma, dels troligen tillfölje af sin min-
dre lämplighet för befattningen, dels tillfölje
af brist på göromål, föredragit att åtaga sig
vara arbetschef för bibanan Landskrona—
Helsingborgs nybyggnad, för hvilket han af
detta bolag uppburit arfvode. Under alla
dessa tider var tvafikdirektören i distriktet
förordnad att sköta hans tjenst, d. v. s. på
papperet. Att detta allt ledt utskottet
till den åsigten, att de tre nya distrikt-
chefstjensterna borde kunna utan olägenhet
indragas, att icke tala om den stora be-
sparingen, är högst naturligt. Dertill kommer
att nu två af intendenterna behöfvas såsom
öfverdirektörer, enligt det nya förslaget, och
således skulle, då 3 nya distriktchefer äro
förutsatta, 2 nya tjenstemän engageras.
Härtill förefinnes emellertid ej de aflägs-
naste skäl, då göromålen ledigt kunna med-
hinnas af de tjenstemän, som nu finnas,
och det här icke, mer än annorstädes, torde
vara nödigt antaga flera, förr än de befint-
liga fått för mycket att göra, hvilket san-
nerligen innu icke på långt när är fallet.
Då styrelsen derföre genom utskottsbeslu-
tet får i uppdrag, att fördela de göromål,
som den entagit att distriktcheferna i en
möjligen mycket aflägsen framtid skulle få
och som ännu alldeles icke finnas, på de
befintliga föreståndarne för afdelningarne,
så torde detta ganska lätt låta sig göra.
Men hvad som är vigtigare än utgiften,
vigtigast af allt, är, att dessa distriktchefer,
ifall de tillsattes, skulle komma att utgöra
en högst skadlig, hämmande mellanhand
mellan de verkligen utförande afdelnings-
föreståndarne på distrikten och styrelsen,
såsom lätt synes af styrelsens eget anförande
angående deras tilltänkta verksamhet.
Ett oeftergifligt vilkor för jernvägarnes
utveckling är nemligen: en stark, väl sam-
mansatt centralstyrelse och, utan onödiga
hämmande mellanhänder, ett dugligt distrikt-
befäl.
Vi, liksom statsutskottet, styrkas i denna
vår åsigt af de flesta tjenstemän å jernvä-
garne, som alla äro öfverens om, att lika
fördelaktig den af styrelsen föreslagna nya
organisationen, med de af oss ofvan omta-
lade förändringar, skulle blifva utan distrikts-
chefer, lika skadlig blifver den om sådane
anställas.
Härtill kommer att för hvarje nytt distrikt
af statens jernvägar som uppstår, skulle
man belamra sig med ytterligare en sådan
RAR RE SS VA FORE RP LE RAL LARM,