BAMEN MED SVARTA HANDSEEN (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Innan vi fortsätta berättelsen, torde det vara nödigt att vi gå något tillbaka i tiden, för att för våra läsare förklara, huru det kom sig att herr baroa de Mort-Dieu, f. d. medlem af Hemliga Förbundet, lånat sig till verktyg åt Damen med svarta handsken. Herr de Mort-Dieu var fattig, ja till och med så utblottad att han icke kunde betala den måttliga hyra, han månadtligen skulle erlägga för sitt boningsrnm. En dag då han ströfvade omkring på Paris gator, utan att ens ega en skilliog, för hvilken han kunde köpa sig litet mat, mötte han ett präktigt ekipage, som till hans förvåning stannade midt framför honom. Ett yngre, utmärkt vackert fruntimmer och en äldre herre åkto i detsamma. HFruntimret, som icke var någon annan än Damen med svarta handsken, ropade till honom: — Ack! se herr de Mort-Dieu!... God dag, baron. Baronen betraktade damen öfverraskad. Han förde instinktmässigt hander till sin hatt, ehuru han icke kände den som tilltalade honom, och förlägen blickade han på sin luggslitna rock. — Käre baron, återtog damen med en förtjusande stämma, tillåt mig en stund få rjuta af ert sällskap. Här i min vagn finnes en plats för er. Betjenten hoppade ned från kuskbocken och öppnade vagnsdörren. — Var så god och stig upp, baron, sade Damen med svarta handsken, Herr de Mort-Dieu tvekade till en början;