BAMEN MED SVARTA HANDSEEN
(Fortsättning af Det Hemliga Förbundet.)
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Innan vi fortsätta berättelsen, torde det vara
nödigt att vi gå något tillbaka i tiden, för att
för våra läsare förklara, huru det kom sig att
herr baroa de Mort-Dieu, f. d. medlem af Hem-
liga Förbundet, lånat sig till verktyg åt Damen
med svarta handsken.
Herr de Mort-Dieu var fattig, ja till och med
så utblottad att han icke kunde betala den mått-
liga hyra, han månadtligen skulle erlägga för
sitt boningsrnm.
En dag då han ströfvade omkring på Paris
gator, utan att ens ega en skilliog, för hvilken han
kunde köpa sig litet mat, mötte han ett präk-
tigt ekipage, som till hans förvåning stannade
midt framför honom.
Ett yngre, utmärkt vackert fruntimmer och
en äldre herre åkto i detsamma. HFruntimret,
som icke var någon annan än Damen med svarta
handsken, ropade till honom:
— Ack! se herr de Mort-Dieu!... God dag,
baron.
Baronen betraktade damen öfverraskad. Han
förde instinktmässigt hander till sin hatt, ehuru
han icke kände den som tilltalade honom, och
förlägen blickade han på sin luggslitna rock.
— Käre baron, återtog damen med en för-
tjusande stämma, tillåt mig en stund få rjuta
af ert sällskap. Här i min vagn finnes en plats
för er.
Betjenten hoppade ned från kuskbocken och
öppnade vagnsdörren.
— Var så god och stig upp, baron, sade
Damen med svarta handsken,
Herr de Mort-Dieu tvekade till en början;