Plidil LU -ULSKYVLLOLS JOIHla, UPPpLraduUurc UP
Blanche.
Dennes yttrande, som vi återgifva efter steno-
grafisk uppteckning lydde: Jag borde inskränka
mig till att instämma i hvad den varmhjer-
tade representanten för Linköpings län yttrat,
ty detta tror jag vara den enda rätta utgångs-
punkten för att bedöma förevarande sak. Min
trosartikel i frågan är, hvad den alltid varit,
att — för att vara prosaisk — en hvar som
skattar efter 2:dra artikelns bevillning för in-
komst af kapital eller rörelse, må ega rösträtt;
någon annan grund för denna rösträtt känner
jag icke; hvarje annan beräkning blir, efter mitt
förmenande, en graderad orättvisa, ett grade-
radt godtycke.
Jag kan icke förneka, att det förefaller mig
märkvärdigt att få höra de eljest mest älsk-
liga och humana personer förfäkta den sat-
sen, att menniskovärdet åtföljer förmögenheten,
och detta fastän mensklighetens, jag må säga
adelsmatrikel är fullskrifven af namn, bland
hvilka flertalet utgått ur fattigdomens sköte.
Det finnes bland dessa namn ett, som till-
hör en person, hvilken, om han nu lefde i vårt
samhälle, skulle blifva ställd utom vår krets.
Då frågas: kan man väl tänka sig en mera
vacklande grund för deltagandet i allmänna
ärender än den, som utskottet angifvit och som
äfven måste angifvas af hvarje annan som för-
ordat den graderade röstskalan.
Jag vill härvid blott framställa ett ganska en-
kelt exempel. — Jag kan i dag ha ett orimligt
antal röster för en förmögenhet, som kan vara
förment, och som jag således egentligen icke
eger. Denna förmögenhet kan jag redan innan
morgondagen ha helt och hållet förlorat. Men,
mina herrar, jag kan dock på grund af denna
månghöfdade rösträtt i tvänne år stå qvari val-
rätten framför mången ärlig och insigtsfull med-
borgare, som eger endast en röst. — Vill man
bygga på en så vacklande, en så dålig grund,
blir byggnaden dålig och det blir ingen trefnad
i huset; — likasom det också icke blir någon
trefnad i samhället, så länge de bättre lottade,
de som ega en mängd förmåner på grund af
lyckans tillfälliga gunst, äflas att nedsätta dem;
hvilka det vore deras första skyldighet att lyfta
och förädla.
Nu komma vi, mina herrar, till den kinkiga-
ste punkten. Man säger, att dessa personer äro
liknöjda för kommunala ärenden. Jag medgif-
ver visserligen, att de hitintills icke visat något
lifligare intresse för det allmännas angelägenhe-
ter. Men låt oss försöka gifva dem rättighet
att deri deltaga, låt de fördelar, hvilka vi åt-
njuta, nedsippra till de nedre lagren; komma
de icke då att visa intresse för det allmänna,
vilja de då klaga, blir det en klagan öfver dem
sjelfva och icke mot samhället; men det är en-
dast denna mot samhället riktade klagan, som
jag fruktar. Det är den, som gjort de största
omstörtningar i verlden och som ör så farlig.
Lavinen, omedveten om sin kraft, har störtat
mycket tillsammans, och den klagan, som rör
sig i folkets djup, liknar densamma. Den är
farlig, så mycket mera då den omfattas af en
luralitet af folket, och vi kunna undvika dess
farliga följder endast derigenom att vi t tid
bjuda till att uppfostra dessa klasser, som äro
missnöjda och ha rätt att vara det. Jag har
derföre för min del alltid ifrat för att gifva dem
denna likställighet inom kommunen, som de ge-
nom sin instinkt efterlängta, utan att veta hvad
der egentligen är. Låt oss gifva dem den och
taga emot dem med öppna armar! — Studera
vi historien, se vi der ett tidens tecken i den
omständigheten, att den ena ytterligheten grymt
hämnats på den andra.
Herr Sjöberg frågade kammarens ledamö-
ter, om de verkligen ansågo att något egent-
ligt missnöje med den närvarande röstbe-
räkningen finnes på landsbygden. (Några
röster hördes härpå svara nej.) För sin
del var talaren, ledd af de upplysningar
han inhemtat, öfvertygad om att så icke
vore fallet. Hvad personlighetsprincipen an-
går, sade han, har den, liksom alla vackra
principer, en begränsning af sjelfva nöd-
vändigheten. Emellertid fann han det för-
hållande, som nu råder, alltför orättvist, då
en person kan hafva ända till 3 a 4,000
röster. Han yrkade dock för närvarande
bifall till utskottets hemställan. Detsamma
gjorde hrr Bylander, Ahlgren, Östman, Staoff
och Björck. Genom votering segrade ock
utskottets mening med 129 röster mot 36.
I 3:dje och 4:de punkterna hade utskot-
tet afstyrkt bifall till åtskilliga motioner
dels om rösträtt efter hufvudtal ensamt vid
val och dels om graderad röstskala; och
blefvo dessa afstyrkanden godkända, det
förstnämnda med 96 röster mot 43, som
afgåfvos för hr Jöns Pährssons ofvananförda
förslag.
Rikedaos Nyheter