it en bit deraf, men knappt en fjerdedels timme ; derefter var han död. Jag ville icke gerna begrafva min husbondes lik, på ett ställe, der jag kanske icke sedan kunde få rätt på det. Jag spände alltså för en vagn, lade liket derpå och for åstad i det vackra månskenet. Dagen derpå kom jag före qvällen till Wagaambe-stammens första byar. Här tänkte jag få gräfva Anderssons graf; men som höfdingen icke ville tillåta, att liket nedgräfdes så nära byarne, måste jag föra det tillbaka ett stycke derifrån; och der fann jag en hviloplats för hans jordiska qvarlefvor mellan tvenne träd till höger om vägen. Jag hade icke med mig annat än en yxa och en tennskål 2 för att tillreda grafven i styf lerjord. Dåjag frågade Nahumo, hvarför han ville tvinga mig att tillreda hans väns graf så långt bort i vildmarken, ville han skicka folk åstad för att öppna grafven och återföra liket, hvilket jag naturligtvis icke tillät. (N. D. A.J.