it en bit deraf, men knappt en fjerdedels timme ;
derefter var han död.
Jag ville icke gerna begrafva min husbondes
lik, på ett ställe, der jag kanske icke sedan
kunde få rätt på det. Jag spände alltså för en
vagn, lade liket derpå och for åstad i det vackra
månskenet. Dagen derpå kom jag före qvällen
till Wagaambe-stammens första byar. Här tänkte
jag få gräfva Anderssons graf; men som höfdin-
gen icke ville tillåta, att liket nedgräfdes så
nära byarne, måste jag föra det tillbaka ett
stycke derifrån; och der fann jag en hviloplats
för hans jordiska qvarlefvor mellan tvenne träd
till höger om vägen. Jag hade icke med mig an-
nat än en yxa och en tennskål 2 för att tillreda
grafven i styf lerjord. Dåjag frågade Nahumo,
hvarför han ville tvinga mig att tillreda hans
väns graf så långt bort i vildmarken, ville han
skicka folk åstad för att öppna grafven och
återföra liket, hvilket jag naturligtvis icke tillät.
(N. D. A.J.