wWenacqvisL (lUTIaRevj. ov, Bl... UUl... J28
ville inte vara ute under krakelet.
Ordf. Ni bade ju haft dörrn tillskjuten förut;
var det för att bättre kunna se hvad ni hade
för er?
Wendeqvist. Ja, det är stora springor, så att
drren behöfver icte vara öppen.
Ordf. Hur visste ni att det var kommissarien
Norrlin, som yttrade det ni börde?
Wendeqvist. Jo, jag låg på knäikontoret och
hörde t, men jag såg det inte.
Ordf. Ni har sagt att ni varit i kontoret än kl.
7 och än kl. 8, och säger er hafva legat en hel
timma på knä i den der skrubben för att plocka
i hop edra små tillhörigheter, några spikar och en
hammare. Ni tyckes verkligen behöfva gå till er
gjälasörjåre för att undervisas om edens vigt.
Wendeqvikat Nej, jag har allt vittnat sant
hvart ord.
Ordf. (till bustru Pettersson). Har ni någon
f.åga att tramställa till vittnet?
. Pettersson. Ja, jag vill ban skall erkänna, att
jeg skickat efter honom för åt han skulle lyssna
på alltibop i ek:ubben.
Ordf. Var det derför ni lät låga in er?
Wendeqvist. Jaa... inte bara för det, mer,
gi... för... jag ekulle något göra medan jag vän-
tåde; för frun 8a att jag skulle hålla mig gömd.
Ordf. Ropa in hbustru Sandberg! (till denna
gom inkommit) Hur många gånger träffade ni Wen-
deq vist?
Sandberg. Inte mer än en gång, då jag lem-
nade honom nyckeln.
Oråf. Hvilken af er ljuger nu? ) Wendeqvist
säger sig ha träffat er tre å fyra gånger och att
ni läst igen dörren om honom. Ni säger erendast
hafva en gång sammanträffat med honom.
(Begge vittnena försäkra att de talat sanving).
Norrliov. Wendeqvist Jjuger. Jag vill bevisa
att han aldrig varit der.
Pettersson. Norrlin har försökt tubba Wen-
deqvist; det säger jag.
Norrlin. Och jag säger att Wendeqvist för-
sökt narra mig att gifva honom penningar, för...
Ordf. (afbrytande, till Sandberg). Havr ni låst
igen kontorsdörren om Wendeqvist?
Sandberg. Nej visst inte.
Wendeqvist. Jag har sagt sanning.
Pettersson. Utom Wendeqvist, som var gömd
i skrubben och Björnlundskan som var i öfre
trappan, anhåller jag att få hörde skräddar Rosen-
blåd med fru, som voro gömde i ett litet rum ne-
danför trappau.
Norrlin. Det fanns ingen i det rummet, för vi
tittade i nyckelhålet.
Pettergson. Det finns intet oyckelbål der.
Ordf. Ransakningen uppskjutes till den I mars,
då parterna å ömse sidor skola vara beredde att
förebringa all den bevisning hvaraf de vilja gig i
målet begagna. — Men det var gannt! Hustru Pet-
tersson har i den af henne ingifna skriften yrkat
kommissarien Norrlins inmanande i häkte. Vill
frun ha rättens beslut öfver den saken?
Pettersson. Häktningen kan ju vara till nästa
gång.
J. Lind eontra 2. 0. Wallenberg.
Målet emellad brukspatron J. Lind och bank-
direktören A. O. Wallenberg, angående den be-
kanta transaktionen med inteckningshandlingar,
förevar ånyo i går vid rådhusrättens femte af-
delning. Parterna inställde sig genom sina förra
ombud, kanslisten H. W. Regnholm för käran-
den; och vice häradshöfdingen J. A. Wallenberg
för svaranden; hvarjemte ombudsmannen för
Stockholms enskilda bank, vice häradshöfdingen
C. J. Djurberg, tillstädeskom och företedde den
ifrågavarande omslagsreversen.
Käranden hade låtit till vittne inkalla en le-
damot i bankdirektionen, hr N. G. Netzel, hvil-
ken nu jemväl infann sig och, då jäf mot honom
ej anfördes, fick aflägga vittneseden, hvarefter
han berättade, att han vid tillfället, då käranden
aflemnade omslagsreversen, väl varit närvarande,
men att han icke hörde, att käranden gjorde
något vilkor att återfå samma revers, och icke
heller att svaranden utfäste, att affären skulle
tills vidare få blifva enskild, såsom käranden
uppgifvit; dock tillade hr Netzel, att han under
cirka !. timme af den tid, då samtalet mellan
hrr Lind och Wallenberg egde rum, varit från-
varande, men att öfverenskommelsen att käran-
den skulle lemna sin omslagsrevers redan var
träffad, innan hr Netzel aflägsnade sig. Hr
Netzel kunde icke heller påminna sig att han
till käranden yttråt, att ett muntligt löfte af
svaranden vore lika säkert som om det vore
skriftligen afgifvet. ,
Kärandens ombud tillkännagaf, att någon an-
nan än hr Netzel icke lär varit närvarande vid
det samtal, som rörande denna affär egt rum
emellan käranden och svaranden, hvadan kä-
randen icke hade någon vidare bevisning att
åberopa.
I anledning derat och på det att den tvety-
dighet, hvari saken nu befinner sig, må kunna
undanrödjas, ville kärandens ombud, å sin huf-
vudmans vägnar, erbjuda svaranden att med ed
betyga, att icke, såsom käranden påstått, vid
reversens aflemnande, fästs det vilkor, att den-
samma skulle till denne senare återställas, så
framt han ej inropade egendomen Benhamra.
Om svaranden icke ville gå en sådan ed, vore
käranden, i fall svaranden det hellre önskade,
beredd att med sin ed bestyrka riktigh2ten af
sina gjorda uppgifter rörande denna transaktion.
Svarandens ombud bestred den svaranden så-
lunda erbjudna edgången och ville icke heller
tillåta käranden att gå ed.
Härefter begärde kärandens ombud tre veckors
anstånd, för att inkomma med slutpåstående,
och till följd deraf uppsköts målet till den 16
instundande mars. (N. D. A.)
) Det måtte vara en modig qvinna, denna Björk-
lund, som, fastän hon står under polisens uppsigt,
likväl vågar slåss medan polis finns i huset. Kan-
hända är dock den uppgiften icke sannaro, än den
andra: att hon var i Upsala.
NH ——- - enn