stundom flyttas det blott Ull några andra.
Van murar icke igen porten, utan håller den
hara på glänt så att några fler kunna slippa
n. Och när ordningen är återställd efter
lenna skakning, blifva de privilegierade ånyo
konservativa: de sistkomna mer än de gamla.
Om några af de förkastade säga: Hur kom-
mer det sig att vi, som utgöra största delen
af folket, sakna nästan alla rättigheter? så
ropa de privilegierade: Se demagogien!
och visa i bakgrunden bödeln för dem som
så räsonnera. Säga några: Hur kommer
det sig att vi, som ega tillräcklig förmåga,
ej hafva rätt att deltaga i samhällets sty-
relse? så svara de privilegierade: Se den
råa massan och proletärerna! och visa bak-
om sig bödeln, i form af ett batteri. Bödeln,
bödeln! ...
Gud vet hur många olika regeringsformer
det finnes: så kallade republiker, oinskränkta
monarkier, konstitutionella konungadömen,
oligarkier 0. s. v. I alla finner man bödeln.
Alla makter hafva en gemensaminstitution . ..
bödeln.
Sedan verlden kom till, hafva bra många
revolutioner inträffat, och bra många mak-
ter hafva dessa revolutioner störtat. En
enda har blifvit beståndande... bödeln.
Bra många samfundssysslor sakna stun-
dom innehafvare. Landshöfdingedömen äro
i månader utan landshöfdingar, kinesiska
provinser utan ståthållare, städer utan borg-
mästare, länder utan ministrar, den kathol-
ska kristendomen utan påfve, riken utan
konung. Men bödelsembetet är aldrig le-
digt. Hvar stat har sina bödlar. När en
regent aflidit, har det händt att man dröjt
med att gifva honom efterträdare; men
knappt är bödeln död, förrän staten ropar:
lefve den nya bödeln!
Och likväl mildras sederna, derom är in-
tet tvifvel. Bödeln är en afskyväckande
sak, äfven för privilegierade som begagna
honom. Bödeln sjelf vill icke bära denna
titel. Det har funnits menskliga filosofer,
som genom sina läror afskaffat tortyren.
Vid franska julirevolutionen inskränktes
dödsstraffets tillämpning till färre fall, i
Sverge har detsamma äfven skett; i Frank-
rike har dödsstraffet helt och hållet bort-
tagits för politiska brott. Men icke är
bödeln fördenskull försvunnen ur Europa.
Nej bevars, bödeln är så införlifvad med
det nuvarande samhället, att icke ens en
regent, som vill, kan afskaffa honom. Tvärt-
om användes han. ganska fitigt: I Baden,
i Wiärtemberg, i Italien och Ungern. Slån
upp hvilket tidnings-nummer som helst, och
räknen i dussintals bödelns förrättningar!
Må filosoferna häraf lära sig att ej spilla
bort sin tid med att predika mot bödeln.
Under närvarande statsskick är bödeln star-
kare än alla argumenter, alla makter, alla
frestelser, alla revolutioner. Bödeln kan
skratta åt logik och vetenskap. Har han
icke uppbränt filosofernas skrifter och varit
nära att strypa Galilei! Bödeln kan skratta
åt äfven det mest förföriska. Har han icke
halshuggit Jane Grey, madame Dubaårry och
Marie Antoinette! Bödeln kan skratta åt
makten. Har han icke halshuggit Carl I,
Ludvig XVI, Danton och Robespierre! Bö-
deln kan skratta åt revolutionerna. Har
han icke tagit lifvet af Brahe och nära nog
af Lindeberg, af Ugo Bassi, Batthyani, Na-
gy-Sandor, och han skulle taga det af Kos-
suth, Bem och Dembinski om han komme
åt. Bödeln skall lefva lika länge, som det
närvarande samhällsskicket bibehåller sin
jemnvigt, och när bödeln bortgår är det ett
tecken att denna falska jemnvigts tid är ute.
Hur skall man då kunna undvara bödeln?
frågar läsaren. Ja, det är en svår fråga,
hvars lösning måste lemnas åt framtiden.
Slafveriet har upphört, lifegenskapen har
upphört, bödeln skall också upphöra. Me-
dan vi vänta derpå, så låtom oss hålla föt-
terna varma, hufvudet kallt, hafva öppet
lif och hysa aktning för sederna, lagarne
och Hans Excellens Bödeln!
a a a ee mememssobasbebnne XR
ad
I
t
6
1
-— 0 J- Jr