af halsen. Egaren till Uddnäs, Per Janssons hustru,
g2om af Koschell genast blifvit påkallad till hjelp,
hade, på en af henne till Lovisa ställd förfrågan,
om bon skurit sig i halsen, till svar erhållit ett
tydligt ja; Lovisa hade derefter, såsom det tyck-
tes, velat yttra sig vidare, men detta hade blifvit
obegripligt. Förbindniog hade blifvit anlagd samt
kallt vatten anskaffadt för att stilla blodförlusten,
men dessa åteöranden visade sig fruktlösa. Be-
träffande anledsingen till den hemska gerningen
förmäles slutligen, att derom icke något vidare är
kändt, än att Lovisa på senare tiden varit nedsla-
gen till lynnet samt klagat öfver förlusten af en
pyligen afliden broder, hvarjemte hon till hustru
Jansson yttrat, att hon ej bade någon trefnad och
fann sig mindre väl i sin tjenst. — På senaste tiden
hade Lovisa, som någon gång för grannarne klagat
öfver husbondens stränghet, mera sällan varit syn-
lig. Såväl denna senare omständighet som den
förmenta strängheten förklarar Koschell så, att
pigan af honom misstänktes hafva någon ömmare
förbindelse med en ung karl i grannskapet, hvar-
före K. ansett sig dels böra varna henne och dejs
bafva henne mera under ögonen. Till en i Udd-
näs boende hustru hade Lovisa en dag före jul
yttrat, stt om ingeniören gjorde henne olyckiig,
skulle hon taga lifvet af sig. Det har ock blifvit
upplyst, att Lovisa under tjenstetiden, jemte Ko-
gcheils post, emellanåt både emottagit och afsändt
bref, men att hon dessutom 3 å 4 veckor efter sin
ankomst till Uddnås honom ovetande afskickat bref
geoom ofvannämnda hustru, för hvilken bon om-
talat, att hon mnedskrifvit brefven lite då och då
på morgnarne under-det ingeniören ännu sof, eme-
dan, såsom hon skulle hafva uttryckt sig, om han
visste derom skulle han taga lifvet af kenne. De
ifrågavarande brefven hade varit adresserade till
en bodbetjent i Oraa. I sin berättelse rörande för-
loppet af den dag då Lovisa dog omnämner Per
Janssons hustru, att hon, som är boende i samma
byggnad som den nu aflidna, emkring kl half 2
hört ett ovanligt dån sårom af en fallande kropp
eller hårdt slag i en dörr.. Detta dån förklaras af
Kosgchell hafva uppkommit deraf att åtskilliga
möbler i köket omflyttades. Koschell uppgifver
tillika, dels att Lovisa såväl i rummet, der olyckan
skedde, som i köket, dit hon sedan blef utburen,
slagit omkring sig med armar och ben och dyme-
delst stött sig; och dels att man dagen derpå vid
gollveta rengöring uuder en cigarrlåda, som, inne-
hållanda hvarjehanda skräp, hade sin plats uuder
sängen, påträffat en hopfälld rakknif, blodig och
rostig.
Å liket efter Lovisa Engström, hvilken, vid döds-
tillfället var omkring 25 år, är högra öfre och ne-
dre ögonlocket och hela högra kindbenet starkt
rödblått; på det senare synes derjemte ett tums-
låpgt smalt skrubbsår; venstra nedre ögonlocket
är rödblått; fråa pannan förbi venstra ögats yttre
kant nedåt käken finnas fem stycken i balfeirkel
gående mörka fläckar, till storleken motsvarande
fingerändar och hafvande sådan utsträckning att
vär högra handens fingrar läggas på dem tummen
skiljer sig något från handen men de öfriga fyra
fingrarne sluta tillsammans; bakom dessa synas
två dylika mörka punkter och en något svagare
blånad. På kindbenen likasom ock bakom venstra
örat synat små skrubbsår. På halsen deremot fin-
pas inga sådane fläckar, men på dess öfre tredje-
del ett tvärgående skuret sår medtemmeligen skarpa
kanter af två tums längd-alldeles vinkelrätt emot
strupen fortsättande sig på ömse sidor i en liten
hudrista; venstra sårvinkeln är liksom dubbel och
visar aåledes två snitt; den högra sårvinkeln är
enkel. Efter högra öfverarmen, på högra armbå-
gen och midten af framarmen sycas flera blånader
på yttre sidan; på venstra öfverarmen, utåt, ockaå
några blånader samt vid venstra handlofven, allt
utåt, tvenne större. sådane och -en mindre; på skul-
drorna och nedre extremiteterna finnas här och der
små likblånader. - Ansigtsuttrycket är lugnt.
Af attesten irhemtas, att Lovisa Engström. dött
af blodförlust, hvilken uppkommit af ett på fram-
sidan af halsen skuret sår. - Alldenstund de stora
blodkärlen i halsen äro -oskadade.är det antagligt
att förblödningen icke skett plötsligt. . Sårkanter-
nas beskaffenhet och isynnerhet den fina hudristan
på ömse nwidor om det genomträngande såret be-
visa, att detsamma, icke kan vara skuret med den
af Koschell förevisade mindre täljknifven, emedan
den .dertill är-alltför slö och förstörd i eggen, utan
att dertill begagnats ett vida hvassare instrument,
sannolikt den ofvan omnämda rakknifven.
Så snart resultatet af den. började rättsunder-
sökningen blifver bekant, skola vi skynda att med-
dela våra läsare detsamma.