af halsen. Egaren till Uddnäs, Per Janssons hustru, g2om af Koschell genast blifvit påkallad till hjelp, hade, på en af henne till Lovisa ställd förfrågan, om bon skurit sig i halsen, till svar erhållit ett tydligt ja; Lovisa hade derefter, såsom det tycktes, velat yttra sig vidare, men detta hade blifvit obegripligt. Förbindniog hade blifvit anlagd samt kallt vatten anskaffadt för att stilla blodförlusten, men dessa åteöranden visade sig fruktlösa. Beträffande anledsingen till den hemska gerningen förmäles slutligen, att derom icke något vidare är kändt, än att Lovisa på senare tiden varit nedslagen till lynnet samt klagat öfver förlusten af en pyligen afliden broder, hvarjemte hon till hustru Jansson yttrat, att hon ej bade någon trefnad och fann sig mindre väl i sin tjenst. — På senaste tiden hade Lovisa, som någon gång för grannarne klagat öfver husbondens stränghet, mera sällan varit synlig. Såväl denna senare omständighet som den förmenta strängheten förklarar Koschell så, att pigan af honom misstänktes hafva någon ömmare förbindelse med en ung karl i grannskapet, hvarföre K. ansett sig dels böra varna henne och dejs bafva henne mera under ögonen. Till en i Uddnäs boende hustru hade Lovisa en dag före jul yttrat, stt om ingeniören gjorde henne olyckiig, skulle hon taga lifvet af sig. Det har ock blifvit upplyst, att Lovisa under tjenstetiden, jemte Kogcheils post, emellanåt både emottagit och afsändt bref, men att hon dessutom 3 å 4 veckor efter sin ankomst till Uddnås honom ovetande afskickat bref geoom ofvannämnda hustru, för hvilken bon omtalat, att hon mnedskrifvit brefven lite då och då på morgnarne under-det ingeniören ännu sof, emedan, såsom hon skulle hafva uttryckt sig, om han visste derom skulle han taga lifvet af kenne. De ifrågavarande brefven hade varit adresserade till en bodbetjent i Oraa. I sin berättelse rörande förloppet af den dag då Lovisa dog omnämner Per Janssons hustru, att hon, som är boende i samma byggnad som den nu aflidna, emkring kl half 2 hört ett ovanligt dån sårom af en fallande kropp eller hårdt slag i en dörr.. Detta dån förklaras af Kosgchell hafva uppkommit deraf att åtskilliga möbler i köket omflyttades. Koschell uppgifver tillika, dels att Lovisa såväl i rummet, der olyckan skedde, som i köket, dit hon sedan blef utburen, slagit omkring sig med armar och ben och dymedelst stött sig; och dels att man dagen derpå vid gollveta rengöring uuder en cigarrlåda, som, innehållanda hvarjehanda skräp, hade sin plats uuder sängen, påträffat en hopfälld rakknif, blodig och rostig. Å liket efter Lovisa Engström, hvilken, vid dödstillfället var omkring 25 år, är högra öfre och nedre ögonlocket och hela högra kindbenet starkt rödblått; på det senare synes derjemte ett tumslåpgt smalt skrubbsår; venstra nedre ögonlocket är rödblått; fråa pannan förbi venstra ögats yttre kant nedåt käken finnas fem stycken i balfeirkel gående mörka fläckar, till storleken motsvarande fingerändar och hafvande sådan utsträckning att vär högra handens fingrar läggas på dem tummen skiljer sig något från handen men de öfriga fyra fingrarne sluta tillsammans; bakom dessa synas två dylika mörka punkter och en något svagare blånad. På kindbenen likasom ock bakom venstra örat synat små skrubbsår. På halsen deremot finpas inga sådane fläckar, men på dess öfre tredjedel ett tvärgående skuret sår medtemmeligen skarpa kanter af två tums längd-alldeles vinkelrätt emot strupen fortsättande sig på ömse sidor i en liten hudrista; venstra sårvinkeln är liksom dubbel och visar aåledes två snitt; den högra sårvinkeln är enkel. Efter högra öfverarmen, på högra armbågen och midten af framarmen sycas flera blånader på yttre sidan; på venstra öfverarmen, utåt, ockaå några blånader samt vid venstra handlofven, allt utåt, tvenne större. sådane och -en mindre; på skuldrorna och nedre extremiteterna finnas här och der små likblånader. Ansigtsuttrycket är lugnt. Af attesten irhemtas, att Lovisa Engström. dött af blodförlust, hvilken uppkommit af ett på framsidan af halsen skuret sår. Alldenstund de stora blodkärlen i halsen äro -oskadade.är det antagligt att förblödningen icke skett plötsligt. . Sårkanternas beskaffenhet och isynnerhet den fina hudristan på ömse nwidor om det genomträngande såret bevisa, att detsamma, icke kan vara skuret med den af Koschell förevisade mindre täljknifven, emedan den .dertill är-alltför slö och förstörd i eggen, utan att dertill begagnats ett vida hvassare instrument, sannolikt den ofvan omnämda rakknifven. Så snart resultatet af den. började rättsundersökningen blifver bekant, skola vi skynda att meddela våra läsare detsamma.