hetsgärd åt en lärare med ovanligt nit. De
nuvarande lärjungarne i hans klass hade äfven
infunnit sig och prydde med kransar den jord-
satta kistan.
Europeiska följetomgens 7:de häfte
för detta år har utkommit, innehållande början af
ett från franskan öfversatt arbete, kalladt Qvin-
nornas martyrskap, social roman afL. Gagneur,
Postgången och portot för bref
till England. En korrespondent till Göte-
borgs Handelstidning skrifver:
Åtskilliga gåogor har jag påpekat burusom bref
får Sverge af postkontoren skickas hit den längre
och dyrare vägen öfver Preussen i stället för öfver
Darmark. Framför mig ligga nu 6 bref, tre be-
talda och tre obstalda: från Stockholm ett be-
taldt och ett obetaldt af den 30 jan., som gått öfver
Preussen. De hitkommo den 6 dennes och kostade
65 öre och 82!, öre. Tvenne andra af samma dato, i
å hvilka afsändaren skrifvit via Danmark, hit-
ommo den 3 dennes, således 3 dagar förr, och
kostade blott 45 öre och 60 öre. Tvänne från
Skåne, hvilka kostade blott 45 öre och 60 öre, hade,
ehuru ej afsändaren sait derpå via Danmark, lik-
väl skickats den billigare och kortare vägen. Hvar-
före iakttaga ej korrespondenter alltid denna be-
sparing?
Nödbröd. Ehuru rikliga de gåfvor varit,
som välgörenheten räckt de nödlidande i Norr-
botten, utom de flera hundratusen rdr, dem sta-
ten dels skänkt dels lånat, beskrifves dock nö-
den såsom fortfarande stor. Hade folket —
heter det i en skrifvelse — kött, fisk eller po-
tatis att äta till sitt bark- eller halmbröd, så
vore ingen nöd för handen, men flertalet ha in-
genting annat än halmmjöl, som med någon
tillsats af rågmjöl användes till välling (vatt-
välling, märk väl!) och detta dagar, veckor och
månader i ända. Barnen lida värst: deras stac-
kars magar äro icke vana vid den föda, de nu
få; och derföre gråta de af ängslan när de skola
fram till bordet och äta, berättas det. Också
se de ut som bleka skuggor. Mångenstädes
börjar äfven halmen taga slut och då blir det
än värre. Barken är då det enda som åter-
står.
Vid tal om Norrbotten nämnes äfven, att köl-
den i Luleå den 24 sistl. januari uppgått till
högre gradtal än någon säger sig hafva upp-
lefvat sedan åren 1809 och 1812. Brefskritva-
ren har sjelf åsett, huru qvicksilfret hamrades.
Sprit-termometern visade då 43 grader under
noll hela dagen, utom en stund, då det var 44
grader. Det kändes såsom om andedrägten ville
stanna, det sved i bröstet för hvarje andetag
och kölden kändes ända in i benen, som man
säger. Dagen derpå uppgick kölden till blott
29 grader; enhvar tyckte sig då kunna gå blott
i en rock! Så stor tycktes skilnaden vara.
En lapp och en lappska, präk-
tigt klädda i lappska drägten, hafva ankommit
till Stockholm. Lappen, en gift man, heter Jo-
nas Norlund och lappskan, som är ogift, Sigrid
Polsdotter. De äro båda 30 år gamla samt
från Lycksele lappmark, af hvars hela lappbe-
folkning de blifvit valda till ombud, för att hos
höga vederbörande i hufvudstaden framföra
lapparnes klagan öfver de till lappmarken in-
flyttade nybyggarnes elakhet och våldsamhet
mot lapparne, som med sina renar drifvas allt
högre upp mot norden och de stora bergen och
hvilkas områden med hvarje år så betydligt in-
skränkas, att lapparne icke kunna undgå en
snar och säker tillintetgörelse, derest de icke i
tid erhålla hjelp -och rättvisa. Det är detta,
som de nämnda ombuden nu skola hos kungen
begära, och måste han väl yttrade Sigrid
Polsdotter till en person i Upsala, då hon reste
derigenom, antingen tillförsäkra oss våra gamla
marker eller också bereda oss något annat lifs-
uppehälle, såvida icke alla lappar skola förgås.
Denna qvinnas utseende bär prägeln af förstånd,
eftertanke och redbarhet samt ingifver omedel-
bart förtroende. Hon yttrar sig ledigt och obe-
sväradt, men med mycken modesti. Hon talar
svenska språket välljudande och språkriktigt,
som läste hon ur en bok, ett förhållande med
lappar, som vi förut anmärkt. Åkande på ski-
dor, har hon tillryggalagt vägen från Sollefteå
till Upsala på den korta tiden af åtta dagar.
I Hudiksvall sammanträffade hon med Norlund,
som från annat håll och före henne utgått. .
Isarne i Gefle skärgård. Från Gefle
skrefs den 135 dennes: I likhet med hvad som
förspörjes ifrån rikets sydliga kuster och äfven
ifrån Stockholms skärgård, att isarne under den
jångvariga blidare väderlek, som inträffade efter
den stränga kölden i förra hälften af förlidne må-
nad, har äfven härstädes hafsisen börjat brytas,
något eljest för denna årstid på vår ort ovanligt,
så att öppet vatten är synligt inom Eggegrunds
fyr ända till Löfgrund, dit passagen härifrån
öfver isbryggan ock är stängd genom på flera
ställen befintliga s. k. vråkar.