Sorgligt slut på ett damsnöje. Från Wenersborg berättas: Vid ett dansgille i Ornunga socken och Gäsenedshärad i detta län den 7 dennes tilldelade drängen Johannes Andersson från Ornunga Sörg. en annan närvarande person, drängen Johannes Andersson i Biekened, ett så våldsamt hugg i nackhålan med en knif, att denne nedföll och dog 8 timmar derefter. Mördaren har af kronolänsmannen Lundström blifvit i häkte inmanad. En döfstwm gick häromdagen omkring i Strengnäs och tiggde. Af en skrifvelse, som han förevisade, upplystes, att han vid stensprängning blifvit skadad i armar och ben samt förlorat hörsel och talförmåga, och ämnade han sig nu till Manilla. Mannen blef trodd och fick förplägning, hvarefter han, som var efterhängsen, ledsagades af polis ur stiftsstaden. En stund sednare måste polisen mäkla fred på en krog, hvars föreståndare råkat illa ut för en grälmakare, hvilken befanns vara ingen annan, än den döfstumme tiggaren. Honkurs yrkades i måndags å afvikne kamrer Widestrand, och beslöt Örebro rådhusrätt, i enlighet med konkurslagen, att uppskjuta den väckta frågans afgörande till någon viss dag fram i februari. Halospintenm i Gefle. Den magiska fontänen, som numera i dagligt tal går under ofvanstående förkortade benämning, har ej tillvunnit sig den uppmärksamhet i Gefle, som förevisaren påräknat. Måhända kan skälet till någon del sökas deri, att verkligheten ej hållit hvad affischen utlofvat, ty, enligt Gefle-Posten, uppgingo vattenstrålarnes antal i stället för 900 till på sin höjd 30 å 40. Då fontänen sista gången förevisades i Gefle voro de uppträdande najaderna representerade af tvenne herrar (?), som, för att skydda sig mot den kalla duschen, voro klädda i pelsar och vid uppstigandet ur sin grotta togo sig ett par stärkande supar; också ett sätt att framhålla det magiska i företeelsen. En dyr kopparkittel. Bland inventarierne i B—a prestgård har af gammalt funnits en mindre kopparkittel. Denne kittel var ej i behåll vid afoch tillträdessyn å prestgården 1841, hvarföre synerätten ålade dåvarande afträdaren att lemna tillträdaren lösen för kitteln med 4 rdr 32 sk. 8 rst. banko (motsvarande 7 rdr 8 öre rmt) jemte 3 procent ränta derå från den 1 maj 1818 till den 1 maj 1841 samt derifrån på det sålunda uppkomne kapitalet till dess liqvid skedde. Efter 1864 års syn på bostället och förenämnde beräkningsgrund måste samma kittel lösas af afträdaren med 30 rdr 37 öre eller mera än 4 gånger kittelns ursprungliga värde — och detta har således uppkommit på 46 år. Kommer denna lösen att på enahanda sätt fortfarande beräknas och kaitaliseras vid hvarje ombyte af boställshafvare, blir det i tidernas längd en ganska dyr och stor kittel. (Aros.)