se någon anledning attrubba. Det oaktadt nar franske kejsaren genomdrifvit antagan: let af en ny lag angående armåens rekryering och sammansättning. Han har lår it krigsministera säga att den är afsedd att stärka Frankrikes försvarskraft först i framtiden, och oppositionen har medgifvit att lagen måste under de när-; mast följande åren verka till försvagande af denna kraft. Men detta oaktadt fortfar oro i sinaena, och åtskilliga tidningar, såväl utomlands som här, fortfara att alltsedan 1863, då det artade sig till krig mellan Danmark och Tyskland, enträget profetera att det snart skall komma till ett väldigt krig mellar Frankrike och Tyskland, hvilket krig, enligt dessa tidningars förmenande, smart skulle utbreda sig öfver hela Europa. Då dessa profetior kommit på skam alltsedan 1863, synes man häraf skäligen kunna hemta förtröstan, att profeterna skola befinnas lika litet sannspådda hädanefter i: åtminstone lika lång tid. Och ett ytterligare och ännu starkare stöd för denna för-: tröstan ligger i den underrättelse, som telegrafen Byss tillfört oss. Denna telegrafunderrättelse är nemligen, att österrikiska regeringen beslutat betydligt minska sin krigshär, inställa alla befordringar inom armåen ända till år 1870 och nedsätta uigifterna för landtförsvaret från 712 till 61 millioner floriner, d. Vv. s. med 10 millioner floriner eller ungefär 17!2 millioner riksmynt. Enär det är alldeles gifvet att, om det komme till utbrott af ett krig mellan Frankrike och Preussen, det icke skulle blifva möjligt för Österrike att undvika att deltaga deri i förbund med Frankrike, så kan österrikiska regeringen icke hafva vågat tänka på att betydligt minska sin här, om den icke dessförinnan hade förvärfvat fullkomlig visshet om att något krig mellan Frankrike och Preussea ej är på längre tid förestående, hvilket för öfrigt jemväl de egentliga statsmännen i båda länderna ofta förklara sig säkra om. Enär således utsigterna till möjligheten af ett europeiskt krig — utsigter, för hvilka under fjolåret icke funnits någon allvarsam grund, utam hvilka endast varit spöksyner — mer och mer försvinna ins Blau hinein, så torde äfven vår riksdag kunna utan fruktan taga god tid på sigför att väl öfverväga och pröfva de förslag som kunna blifva framlagda angående försvarsverkets ombildning eller ny krigsmateriels anskaffande, så att inga beslut fattas med sådan förhastad ifver, som under förra riksdagen, då det beviljades 122 million att utgå redan 1867 till anskaffande af Remingtongevär, af hvilka det likväl icke lyckats regeringen att förskaffa till dato knappt ett hundratal, såsom vi också förutsade skulle komma att ske. I H I