Spå mannen. Från engelskan af Cha. Min vän Campbell var en gåta. Alla menniskor sade, att det låg någonting mystiskt i hela hans uppförande, och jag vet förvisst, att han vurmade för udda tal och bebodde ett besynnerligt hus. Ja, detta hus var verkligen något sällsamt; det var långt, men lågt, och ej bygdt i någon viss arkitektonisk stil, utan en blandning af dem alla. Från artistisk synpunkt betraktadt, uppväckte huset hos betraktaren två gissningar, angående dess ursprung. Den första och mest fantastiska var, att, vid något våldsamt naturens utbrott, dessa skiljda fragmenter af gammalmodiga och moderna byggnader blifvit sammanvräkta och under tidernas lopp ihopfogat sig och sålunda bildat min vän Campbelis mystiska boning. Den andra och mera antagliga gissningen var, att husets huivuddel var byggd af dess första egare, och att hvar och en af de följande egarne hade tillagt en bit efter hvar sin smak. Härmed må nu förhålla sig hur som helst; nog af, att huset hade ådragit sig Campbells uppmärksamhet under en jagt på de detsamma omgifvande höjderna. Byggnadssättets egenhet i förening med ställets intazande läge hade förmått honom att köpa det. Husets iare var verkligen något underbart. Det var åtminstone hundra ställen, der man kunde gå vilse, om man än varit förtrogen med stället i många år. Tr ingångar utan någon synlig i kt, lönstörrar, ledande — ingen t. lönnskåp i d antiska kaminerna och hon ningar ingåfvo ursprungbhgca egaren varit den förmodan, mycket romantisk elle en stor smugglare. r sin helhet utgjorde ett lika intreseller Ttaliens gamla gråfvar. Ded,