nehåll, inrymdt på icke mindre än 16 tryckta ark med titel: Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående fyra riddare-orden; gifven Stockholms Slott i ordenskapitlet den 26 nov. 1798. Uti ingressen till denna förordning säger konungen, att hans fasta uppsåt alltid varit, att genom kärlek, rättvisa och nåd tillvinna sig sina undersåters hjertan och förtjena deras erkänsla; att han ansett för en glad pligt att bibehålla och förnya de fyra ordnarne; att han tillika äger den fullkomligaste öfvertygelse, att för ädla själar (!!) ingen mera verkande (!!!) uppmuntran gifves, än heder och uppenbara vedermälen af kongl. maj:ts nåd och åtanka, samt att det fördenskull är hans nådiga vilja, att dessa våra orden af alla hållas i tillbörlig vördnad, och att i dem (!!!) äras de dygder, egenskaper och förtjenster, hvaraf de äro lysande veder-? mälen, samt att de skola tjena andra till uppmuntran, att likaledes göra sig derafförtjenta. Uti sjelfva statuterna heter det, bland annat, att två ordensdagar skola årligen firas, den ena måndagen näst före adventet, till en vördnadsfull åtanka, att trohet mot Zions Konung, om hvars ankomst i församlingarne då predikadt varder, är grundvalen och tecknet af den rätta troheten emot en verdslig öfverhet, som af Gud förordnad är, (1!) och den andra, den 28 april, till en stadig åminnelse af — Fredrik I (1) som var född på nämnda dag; att uti serafimerordens-stjernan skola finnas tordens härskris initialbokstäfver I. H. S. (som betyder: Jesus, IHominom Salvator, eller: Jesus, menniskornas frälsare) och derunder stå, uppå en höjd, tremne Kristi korspilar af guld; att hvar och en riddare skall intill sin dödsstund bära uppå sina kläder samt bruka omkring siua vapen de hederstecken, som orden till höra gör han det ej, miste den värdigheten att vara riddare; att serafimerriddare skola njuta lika militärisk heder med rikets herrar samt må med sina statsvagnar köra in på borggården (!!!) då de på stora ordensdagen, den 28 april, i denna ordensdrägt klädde äro; att serafimerriddare må äfven, såsom ett tecken af sin ridderliga värdighet, då de bruka sporrar, alltid bära dem — förgylda. För öfrigt innehålla statuterna noggranna föreskrifter : om ordensdrägter, en större och en mindre, inom hvarje orden; om ordensdagarnes firande med storartade processioner och gudstienst i Riddarholmskyrka; om riddares edgång och åäubbande m. m. Vi kunna icke underlåta att meddela en trogen beskrifning på t. ex. den stora serafimerordens-drägten. Denna beskrifning finnes i statuternas 10 8 och lyder ordagrannt sålunda: En hvit atlas-jacka eller tröja, öppen uti ärmarne, med svarta uppslag och knappar samt kantad och prydd med svarta spetsar. Skörtet hvitt och på lika sätt fodradt och kantadt. Underkläderna och strumporna hvita, med svarta knäband och rosor, hvita sidenskor, med svarta sammetsklackar och näbbar, skoband och rosor af sidenband: kappa af svart atlas, fodrad med hvitt, hvit krage och uppveck, kantade och prydde med svarta spetsar. Hatten af svart sammet, omgifven af hvita sidenband, på venstra sidan prydd med fyra hvita fjädrar och en svart midt uti. Vi kunna icke heller underlåta att meddela föreskrifterna om dubbning af serafimerriddare, dock korteligen, ty dessa föreskrifter upptaga flera sidor i statuterna. Konungens tron flyttas till Riddarholmskyrkan och ställes på högra sidan om altaret, hvarest ock redan varande serafimerriddares bänkar placeras. Vid ingången till kyrkan uppställas de, som skola dubbas, en hvar emellan tvenne riddare till faddrar. Man går från kungl. slottet till kyrkan i en stor, lysande procession, i hvilken ordenskanslern bär kröningssvärdet. Det hålles stor gudstjenst och ordensbiskopen predikar. Faddrarne framföra dem, som skola dubbas, till konungen, inför hvilken de falla på knä samt gifva sitt ja-ord till sex frågor, som konungen dem föreställer. Derefter uppläsas riddarebrefven. I dem förekommer följande kostliga mening: Vi förvänta säkert af honom (den som får brefvet), att såsom serafims-englarne, hvilkas tecken han på sig bära skall, äro alltid ståndande för den store Gudens ansigte, samt med fullkomlig trohet och nit-älskan de dem anbefallte ärenden uträtta, så lärer ock denna vår serafimerordens riddare låta sitt uppsåt och förhållande alltid vara rent och obesmittadt samt förblifva mot Oss och Vårt rike med särdeles huldhet, trohet och mandom, intill sin död tillgifven och förpligtad. (Stackars Gustaf Adolf, han fick erfara annat, han!) Sedan riddarebrefven blifvit upplästa, aflägga de nya riddarne ed, deri. de bland annat, lofva att besöka sjukoch fattighus och deras bästa vårda; så sanntmig Gud hjelpe ). Det som härefter skall ske, är så förträffligt sagdt i statuterna, att en förkortning deraf skulle innefatta ett slags helgerån, och det måste derföre återgifvas i sin helhet: 35 8. När denne ed gången är, tage konungen ordenskedjan af skattmästaren och lägge den å den nye Riddaren samt dubbe honom med blotta kröningssvärdet tre slag på dess ven2) Numera ske icke dubbningarne i Riddarholmskyrkan. i trots af ordensstatuterna. gillade den Arm han Alm förtrodde honom min plan. Han SS a 2 4 4 4 Tx IA