på hennes själ, erkände m:rs Simpkins för sig sjelf, att hon svårligen kunnat finna en artigare och mera omtänksam beskyddare. Hon blef snart vid bättre lynne och skrattade till och med rätt godt, då en fruktmånglare frågade m:r Brewer, om han icke ville köpa äpplen åt sin fru; men vid tanken på sin man återföll hon genast uti sin djupa melankoli. De anlände till Paris i vanlig tid och togo en droska till det hotell, der de ämnade bo under sin vistelse i modernas hufvudstad. Jag har mycket att uträtta, så att jag är nödgad att lemna er ensam i dag, sade m:r Brewer. I afton står jag deremot till er tjenst. Hvad råder ni mig till att göra? frågade a Simpkins, kännande sig fullkomligt öfverven. a Jag tror, det bästa vore att gå ut och promenera i dag. Ni kunde ju händelsevis få se er man och — Nämn ej henne, jag ber er. I afton är bäst att besöka något offentligt nöje. Det kunde ju vara möjligt, att vi finge se honom. Jag skall följa er. Jag tackar er. Lemnad åt sig sjelf, tillbragte m:rs Simpkins större delen af dagen på Boulevarderna. Det var dock förgäfves. Hon såg ej en skymt af sin otrogne make. Har ni ej sett honom ? frågade m:r Brewer vid tebordet. M:r: Simpkins skakade nekande på hufvudet. Jag har köpt biljetter till Italienska operan i afton, fortfor m:r Brewer. Den är mest besökt nu; troligen är han der. Jag har dessutom lånat mig en god opera-kikare, så att han ej skall undgå vår uppmärksamhet, om han fiunes der. M:rs Simpkins tackade med tårar i ögonen och lagade sig i ordning att följa mir Brewer