på hennes själ, erkände m:rs Simpkins för sig
sjelf, att hon svårligen kunnat finna en artigare
och mera omtänksam beskyddare. Hon blef
snart vid bättre lynne och skrattade till och
med rätt godt, då en fruktmånglare frågade m:r
Brewer, om han icke ville köpa äpplen åt sin fru;
men vid tanken på sin man återföll hon genast
uti sin djupa melankoli.
De anlände till Paris i vanlig tid och togo
en droska till det hotell, der de ämnade bo
under sin vistelse i modernas hufvudstad.
Jag har mycket att uträtta, så att jag är
nödgad att lemna er ensam i dag, sade m:r
Brewer. I afton står jag deremot till er tjenst.
Hvad råder ni mig till att göra? frågade
a Simpkins, kännande sig fullkomligt öfver-
ven.
a Jag tror, det bästa vore att gå ut och pro-
menera i dag. Ni kunde ju händelsevis få se
er man och —
Nämn ej henne, jag ber er.
I afton är bäst att besöka något offentligt
nöje. Det kunde ju vara möjligt, att vi finge
se honom. Jag skall följa er.
Jag tackar er.
Lemnad åt sig sjelf, tillbragte m:rs Simpkins
större delen af dagen på Boulevarderna. Det
var dock förgäfves. Hon såg ej en skymt af sin
otrogne make.
Har ni ej sett honom ? frågade m:r Brewer
vid tebordet.
M:r: Simpkins skakade nekande på hufvudet.
Jag har köpt biljetter till Italienska operan
i afton, fortfor m:r Brewer. Den är mest
besökt nu; troligen är han der. Jag har dess-
utom lånat mig en god opera-kikare, så att han
ej skall undgå vår uppmärksamhet, om han
fiunes der.
M:rs Simpkins tackade med tårar i ögonen
och lagade sig i ordning att följa mir Brewer