Humoristiska gudasagor! Nordiska Gudasagor, utstyrda i humoristiska sånger af Bodwar PBjarke, hofskald hos konung Hrolf Krake, en af de aderton i Hrane Bondes nattstuga, ledamot i drottning Yrsas fornyrdarlag, riddare af Swiagris-orden m. m. Vi frukta att Bodwar Bjarke, i likhet med andra g. k. hofskalder, ej kommer att få många beundrare af sina poetiska utgjutelser, och den popularitet, han genom desamma kan vinna, skall ej heller någon afundas honom. De humoristiska sångerna torde nog hafva sin publik, kanhända en ganska tacksam till och med; men hofskalden Bjarke borde haft sig bekant, att i gränderna gro inga lagrar, äfven om utkastade glåpord der stundom finna resonnans. Vi skulle ej ha ansett oss böra omtala tillvaron at ett arbete, sådant som detta, såvida det ej genom sin utstyrsel uppträdt med ett visst anspråk på att bli bemärkt och hvarigenom allmänheten lätt kunnat få en valuta för sina penningar, med hvilken troligtvis ingen skulle kännt sig belåten; och vi kunna ej annat än uttrycka vår förvåning öfver, att en aktad förläggare velat sätta sitt namn på bokens omslag. Såsom prof på språket och beskaffenheten af humorn i dessa sånger, torde det vara tillräckligt att meddela nedanstående utdrag, tagna vid en hastig bläddring i boken: : I sången om Thors bockar besjunges huru dessa dansa, skala och gå, de hoppa öfver backe, de hoppa öfver två —; men när de dock ej få ett gräs, utbrister Thor, som jemte Loke åker i en chäs: . Det här var fan så magert — Jag saknar vox humana, äggtoddyn oe mitt röst, Tänk den som fick i västen en liten ärlig knapp — Jag hela dagen setat så fattig som en lapp, Loke tröstar honom med att — — — de snart kunna gästa på en krog, Och der har mutter konjak och den som går med smak, Men jag Har här min rofva, jag tror vi ta en strak (2). Sedan Thor och Loke tagit sig ett rus och den förra slagtat sina bockar, men dagen derefter ej lyckats få den ena af dem frisk och färdig igen, blir han bister och vreden kokar i håns blod och hammaren han i luften svänger och slår en blixt i röda stänger. Då skakas dal och lund och huset bäfvar, så att krögarn i sin ångest griper sin tillflykt bak ett bränvinspiper. Sedan besjunges hur Thor och Röska sofvo i jätten Skrymners handsktumme och huru de väcktes och blefvo bestörta af ett snarkande i deras närhet, som kom jorden att skaka; men lugnades då de funno jätten FLigga sofvande på mark, Och att det var alltså han som snark! Tocken fähund skall jag klösa — skrek dunderguden, men blef straxt god vän med jätten, som vaknade och helsade: Morjens, lilla Thorl Sidan 25, der hr Bjarke besjunger Thors misslyckade försök att under sömnen slå ihjäl Skrymner, läses följande humoristiska vers om det andra mordförsöket: Han går som förra gången och klipper till Der besten låg på ryggen så stursk och still, Och trodde alla märka sig blott af knallen, Att jätten han kaputtat och krossat skallen! Om Thors tredje försök heter det: Mångdubblad i sin vrede med lyftad hammar Han med förtviflad styrka på jätten dammar. Och hammarn gick till skaftet i pannäns vak Och gaf i hela trakten ett fasligt brak. Med stolta steg sprang Thor — — Kommen till Utgård bjudes Thor af jättekonungen på en skäggsqvätt i ett horn, som är som en så Och Thor han smakar den ljufya must, Till kåft han lägger af hjertans lust... Om Freja lyder en strof sålunda (sid. 56): —Frejas vrede syntes svalla Och hon började att käfta, Röd i synen som en kräfta— För att ej bli liksom hon, torde det nu vara bäst att sluta dessa utdrag. Det visade torde vara nog.