Humoristiska gudasagor!
Nordiska Gudasagor, utstyrda i hu-
moristiska sånger af Bodwar PBjarke, hofskald
hos konung Hrolf Krake, en af de aderton i Hrane
Bondes nattstuga, ledamot i drottning Yrsas forn-
yrdarlag, riddare af Swiagris-orden m. m.
Vi frukta att Bodwar Bjarke, i likhet med andra
g. k. hofskalder, ej kommer att få många beun-
drare af sina poetiska utgjutelser, och den po-
pularitet, han genom desamma kan vinna, skall
ej heller någon afundas honom.
De humoristiska sångerna torde nog hafva
sin publik, kanhända en ganska tacksam till och
med; men hofskalden Bjarke borde haft sig be-
kant, att i gränderna gro inga lagrar, äfven om
utkastade glåpord der stundom finna resonnans.
Vi skulle ej ha ansett oss böra omtala till-
varon at ett arbete, sådant som detta, såvida
det ej genom sin utstyrsel uppträdt med ett
visst anspråk på att bli bemärkt och hvarige-
nom allmänheten lätt kunnat få en valuta för
sina penningar, med hvilken troligtvis ingen skulle
kännt sig belåten; och vi kunna ej annat än ut-
trycka vår förvåning öfver, att en aktad förläg-
gare velat sätta sitt namn på bokens omslag.
Såsom prof på språket och beskaffenheten
af humorn i dessa sånger, torde det vara till-
räckligt att meddela nedanstående utdrag, tagna
vid en hastig bläddring i boken:
: I sången om Thors bockar besjunges huru
dessa dansa, skala och gå, de hoppa öfver
backe, de hoppa öfver två —; men när de dock
ej få ett gräs, utbrister Thor, som jemte Loke
åker i en chäs: .
Det här var fan så magert —
Jag saknar vox humana, äggtoddyn oe mitt
röst,
Tänk den som fick i västen en liten ärlig knapp —
Jag hela dagen setat så fattig som en lapp,
Loke tröstar honom med att
— — — de snart kunna gästa på en krog,
Och der har mutter konjak och den som går
med smak,
Men jag Har här min rofva, jag tror vi ta en
strak (2).
Sedan Thor och Loke tagit sig ett rus och
den förra slagtat sina bockar, men dagen der-
efter ej lyckats få den ena af dem frisk och fär-
dig igen, blir han bister och vreden kokar i
håns blod och hammaren han i luften svän-
ger och slår en blixt i röda stänger. Då ska-
kas dal och lund och huset bäfvar, så att krö-
garn i sin ångest griper sin tillflykt bak ett
bränvinspiper.
Sedan besjunges hur Thor och Röska sofvo i
jätten Skrymners handsktumme och huru de
väcktes och blefvo bestörta af ett snarkande i
deras närhet, som kom jorden att skaka; men
lugnades då de funno jätten
FLigga sofvande på mark,
Och att det var alltså han som snark!
Tocken fähund skall jag klösa — skrek
dunderguden, men blef straxt god vän med jät-
ten, som vaknade och helsade: Morjens, lilla
Thorl
Sidan 25, der hr Bjarke besjunger Thors miss-
lyckade försök att under sömnen slå ihjäl Skrym-
ner, läses följande humoristiska vers om det
andra mordförsöket:
Han går som förra gången och klipper till
Der besten låg på ryggen så stursk och still,
Och trodde alla märka sig blott af knallen,
Att jätten han kaputtat och krossat skallen!
Om Thors tredje försök heter det:
Mångdubblad i sin vrede med lyftad ham-
mar
Han med förtviflad styrka på jätten dammar.
Och hammarn gick till skaftet i pannäns vak
Och gaf i hela trakten ett fasligt brak.
Med stolta steg sprang Thor — —
Kommen till Utgård bjudes Thor af jätte-
konungen på en skäggsqvätt i ett horn, som är
som en så
Och Thor han smakar den ljufya must,
Till kåft han lägger af hjertans lust...
Om Freja lyder en strof sålunda (sid. 56):
—Frejas vrede syntes svalla
Och hon började att käfta,
Röd i synen som en kräfta—
För att ej bli liksom hon, torde det nu vara
bäst att sluta dessa utdrag. Det visade torde
vara nog.