Sedan trafikstyrelsen offentliggjort sin rapport angående de nedsättningar i frakttaxan, hvilka beviljats för vissa varor och åt vissa orter, för att statens banor ej genom för högt pris skulle tvinga inhemska produkter att taga besvärligare vägar, och hvilken rapport äfven upplyser att de jernoch träeffekter, hvilka nu föras på jernväg från Westmanland till Göteborg, förut gått dit för samma frakt sjövägen, så att deicke skulle ha kommit till Stockholm, äfven om den höga frakttaxan å jernvägen qvarstått, har Dagligt Allehanda icke kunnat vidhållla sitt tvärsäkra påstående att trafikstyrelsen gynnat Göteborg på Stockholms bekostnad. Deremot förmenar Dagligt Allehanda att undantagsförmåner icke böra meddelas af trafikstyrelsen, annat än der det sker för att upphjelpa någon industri, som bedrifves på en punkt, saknande vattentransport för sina produkter. Men om detta vore riktigt, så skulle det, att staten anlagt jernbanor genom vissa orter, jemväl vara oriktigt, ty att hafva jernbana är också en Sundantagsförmån , som vissa orter åtnjuta framför andra. Likväl är det just Dagligt Allehanda, som ifrigast af alla tidningar arbetat för alla jernvägar. Skall icke styrelsen öfver statens jernvägstrafik handla på samma sätt som hvarje annan chef för ett industrielt företag, ett ångbåtsrederi eller ett diligensbolag, när det blir fråga om att på lofligt sätt skaffa sig inkomster? Vore det icke oklokt, när trafikstyrelsen ser hundra tusen centner jern gå i fartyg från ort till annan, der det lika väl och till ännu större beqvämlighet för producenten kan sändas på banan, om styrelsen icke nedsatte sin frakt till likhet med det seglande fartygets? Och vore det icke lika oklokt om den hölle priset så högt, att jern eller trä deraf tvingades att gå på enskilda banor? Om trafikstyrelsen icke gjorde dessa nedsättningar, till hvilka den erhållit rättighet genom ett regeringsbeslut, framtvingadt af allmänna opinionens under lång tid högt uttalade maning, så skulle statens banor gå miste om en betydlig inkomst. I följd deraf skulle landets invånare nödgas betala högre bidrag till förräntande och amortering af jernvägslånen. Och lika mycket skulle i stället stanna i fickorna på de enskilda banornas eller de enskilda fartygens egare. Och detta är just hvad Dagligt Allehanda vill. Ständigt smekande enskilda intressen, gör det sig nu till målsman för den inhemska fraktfarten. Då återkomma vi dertill att staten aldrig hade bordt bygga jernbanor, ty desse hafva äfven skadat den inhemska ångbåtstrafiken, de hafva skadat många småstäder, de hafva högligen skadat Göta kanal. Men man har ändock byggt jernvägar, emedan ständerna ansett att det hela derpå skulle vinna mycket mera än easkilde delar kunde förlora. Säkerligen följer Dagligt Allehanda i sin enskilda ekonomi ett förståndigare system, än det vill hafva gällande för jernvägarne. Vi äro förvissade att Dagligt Allehandas redaktion beviljar undantagsförmåner åt större annonsörer och åt sådana bladets kommissionärer, som prenumerera på ett större antal exemplar. Och likaså äro vi förvissade att det anser fullkomligt riktigt handladt af stilgjutare i Hamburg när de lemna stilar billigare åt Dagligt Allehanda, som hos dem beställer ett större parti, än åt en boktryckare som endast behöfver en mindre qvantitet.