visat sig kanske ännu mera njugg än fru Elliot:
Emellertid eggade hon denna genom sitt me-
ningslösa tal; så att hon (fru Elliot) blef mycket
fastare besluten än hon förut varit att icke
släppa mig:
— Låt det bli femtio pund; fröken Bell; i
stället för femtio guinber; sade fru Elliot; då
vi kommit i enrum, och lofva att bjelpa mig
litet :.med min systerdotters allmänna uppfostran;
så att jag må kunna afskeda mamsell Hun-
tingdon; och vår öfverenskommelse är träffad;
— Jag har redan sagt er mina vilkor och
ger icke med mig det minsta.
— Ni skall veta att mitt hushåll är stort
och kostar mycket. Jag skulle dock icke pruta
med er, i fall det vore fråga om mitt eget
barns undervisning. Men Eleonora är dotter
till min syster; som blef olyckligt gift; och som
jag derföre icke kan mottaga i mitt hem: Flic-
kans uppfostran har jag. emellertid åtagit mig;
och jag skulle undervisa henne sjelf; så vida
min helsa icke vore så svag:
— Det är ledsamt; men jag tror nog att ni
kan få en annan lärarinna; som är mindre dyr
än jag.
Efter att vidare en god stund ha gjort in-
vändningar, hvilka det blefve för långt att här
upprepa; gaf hon omsider vika och lofvade be-
tala mig femtio guinter om året endast för
lektioner i musik.
Jag lemnade huset, beklämd vid tanken på
att jag nu. var anställd såsom tjenarinna hos
en qvinna; som jag djupt föraktade:
Men en glädje hade jag: Mary; min kära
Mary; skulle icke vidare behöfya ha bekymmer
för min skull: