ty den qvinnan kan jag ej se i någon annan mans
väld, och sedan skall jag med lugn lägga mitt hufs
vud under bilans. Några. dagar efter Larssons
häktande hade vittnet träffat Friberg, hvilken då
grätit och bland annat, yttrat: den der Östlund
handlar alldeles: för orättvist med Larsson, det der
mjölkbudet kan ju vara lika saker., Sedan han
af vittnet blifvit bjuden på ett par supar, hade han
emellertid blifvit morskare och yttrat: om jag hade
polismästar Östlund. i ett ensamt rum, så skulle jag
rifva tungan ur halsen och ögonen ur hufvudet på
honoms.
Domaren. Är detta sannt?
Friberg (häftigt). Han ljuger!
Vidare tillade vittnet att Friberg yttrat: jag
kommer aldrig att säga mer än jag redan sagt,
om de också skulle plåga mig i evighetv.
Friberg. Ni ljuger!
Vittnet. Det vartre personer till, som på samma
gång hörde detta; bland andra en gom heter Win-
drufva.
ä Friberg. Det hjelper intet; jag har inte sagt
e
t.
Domaren (till Larsson). Talte du om för Fri-
berg när du-kom hem; hur du burit dig åt vid mor-
dets begående?
Larsson. Ja, jag sade honom att jag rifvit ut
ögat och tungan; å då sa han att jag skulle gjort
som han sagt.
Friberg. Det är osanning, hon har aldrig
nämnt: för mig om mordet.
Domaren. Ja, Friberg gör inte annat än nekar.
Friberg. Ja; för jag är oskyldig.
Sedan poliskonstaplarne blifvit hörda, hvilkas
vittnesmål dock ej voro af någon särdeles vigt, och
sedan åklagaren yrkat få till nästa gång hörde mek.
arbetaren Windrufva, en mamsell Lundell, m. fl.;
uppsköts målet på 8 dagar.