ty den qvinnan kan jag ej se i någon annan mans väld, och sedan skall jag med lugn lägga mitt hufs vud under bilans. Några. dagar efter Larssons häktande hade vittnet träffat Friberg, hvilken då grätit och bland annat, yttrat: den der Östlund handlar alldeles: för orättvist med Larsson, det der mjölkbudet kan ju vara lika saker., Sedan han af vittnet blifvit bjuden på ett par supar, hade han emellertid blifvit morskare och yttrat: om jag hade polismästar Östlund. i ett ensamt rum, så skulle jag rifva tungan ur halsen och ögonen ur hufvudet på honoms. Domaren. Är detta sannt? Friberg (häftigt). Han ljuger! Vidare tillade vittnet att Friberg yttrat: jag kommer aldrig att säga mer än jag redan sagt, om de också skulle plåga mig i evighetv. Friberg. Ni ljuger! Vittnet. Det vartre personer till, som på samma gång hörde detta; bland andra en gom heter Windrufva. ä Friberg. Det hjelper intet; jag har inte sagt e t. Domaren (till Larsson). Talte du om för Friberg när du-kom hem; hur du burit dig åt vid mordets begående? Larsson. Ja, jag sade honom att jag rifvit ut ögat och tungan; å då sa han att jag skulle gjort som han sagt. Friberg. Det är osanning, hon har aldrig nämnt: för mig om mordet. Domaren. Ja, Friberg gör inte annat än nekar. Friberg. Ja; för jag är oskyldig. Sedan poliskonstaplarne blifvit hörda, hvilkas vittnesmål dock ej voro af någon särdeles vigt, och sedan åklagaren yrkat få till nästa gång hörde mek. arbetaren Windrufva, en mamsell Lundell, m. fl.; uppsköts målet på 8 dagar.