SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. J6.) — Mycket troligt, ehuru likheten emellan personers röst mindre ofta förekommer än fallet är med anletsdragen. Men för er egen skull hoppas jag att ni ej misstagit er: Doktor: Lester är en angenäm, gammal man och att ibland främmande personer finna en vän, är ju alltid en glädje. Men då tiden lider, och jag af hvad ni sjungit är öfvertygad om att min syster skall blifva synnerligen belåten med er; så tror jag, att det vore bäst om ni genast fore till henne. — Jag tackar er; men jag har i grannskapet qvarlemnat en väninna; som jag är mycket orolig att återse. — En väninna i grannskapet; upprepade hon hastigt — huru — ni skulle väl hafva tagit henne med er hit. Det är bra besynnerligt att hon ej gjorde er sällskap hit; Det skulle hafva varit mig synnerligen angenämt att — — Ni år alltför god; sade jag, afbrytande henne, men min väninna träffades under vägen af ett plötsligt illamående; som hindrade henne att åtfölja mig längre. Jag önskar derföre att så fort som möjligt återse henne. — Naiurligtvis — så ledsamt i alla fall; ett besök hos min syster kan ej draga sålångt ut på tiden; och ni kunde då på en gång uppgöra saken. Jag skall sedan med största nöje låta köra er till er väninna.