ätleg. och polisnyheter,
DD pling
Olofiigt spel och osämja. I lördags morgon in-
tällde sig å polisvaktkontoret vid Adolf Fredriks
org en karl, som blödde ur ett sår i bakre delen
vf hufvudet. Om anledningen dertill berättades,
att han, som sjelf vore jernvägsarbetare och hette
Bengt Johan Andersson, hade tillbragt natten i
uset AF 29 Gamla Prestgårdsgatan bo: tvenne
kamrater Carl Fredrik Appelgren och Johan An-
lersson, derunder de spelat kort ända till långt fram
på morgonen. Då spelet upphörde, var B. J. An-
dersson af med hela sin kassa, 17 rdr, och dertill
utan rock, hvilken gått samma väg som pennin-
garne. Kl. 5—6 lemnade de bostaden. Ettstycke
derifrån råkade de i gräl med hvarandra, dervid
kamraterna, icke nöjda med att hafva spelat af
honom nästan allt hvad han egde, gåfvo honom
stryk på köpet och derefter togo till flykten. Po-
lisen fick emellertid snart fatt i våldsverkarne,
hvilka fördes till vaktkontoret och förhördes, der-
vid de väl medgåfvo att de med Andersson öf-
vat spel om penningar, men påstodo att de af
honom endast vunnit 10 rdr. Våldet emot bonom
ville de deremot icke kännas vid; och då ingen
bevisning emot dem fanns att tillgå, fingo parterna
aflägsna sig, helst det Andersson tillfogade sår icke
syntes vara af någon farligare beskaffenhet.
Vid middagstiden samma dag infann sig Anders-
son ånyo å nämnda polisvaktkontor och angaf de
begge kamraterna för nya våldsamheter emot ho-
nom. De hade på förmiddagen åter blifvit temli-
gen goda vänner igen och slutligen hamnat å en
krog vid Timmermansgatan, men der blossade osäm-
jan ånyo upp och det sår, för hvilket Andersson
blifvit af fältskär på morgonen förbunden, blef nu
upprifvet och blödde derur så bäftigt att han, på
fältskärs inrådan, måste afföras till lasarettet. Appel-
gren och J. Andersson blefvo nu på nytt efterspa-
nade, men de hade funnit för godt att rymma täl-
tet. Saken anstår nu i afvaktande på den sårade
Anderssons tillfrisknande.
Brott och ånger. I måndags afton inställde
sig å detektiva polisafdelningens vaktkontor en ung
man, som sade sig heta Carl August Ehn och för
omkring 8 dagar sedan hitkommit från egendomen
Ljung inom Linköpings län. Om anledningen till
sia hitkomst berättade Ehn, att han, 2om varit an-
ställd såsom trädgårdselev vid nämnda egendom,
den 12 denneg derifrån i hemlighet afvikit, sedan
han från en fattig arbetare tillgripit dennes hop-
sparda arbetsförtjenst omkring 50 å 60 riksdaler i
kontanta penningar, med hvilka han tagit vägen till
Stockholm. Hit ankom han den 16, lefde bär i
sus och dus till dess penningarne voro slut, och
begick då stöld af ett fickur från en bekant. De
penningar, han erhållit för uret, voro jemväl åt-
gångna. Samvetet hade emellertid vaknat hos ho-
nom, och han anhöll nu att blifva lagligen beband-
lad och få umgälla hvad ban felat. Af sådan an-
ledning var Ehn i förrgår inställd till förhör i po-
liskammaren, der han, under tårar och synbarligen
allvarsamt ångrande hvad han förbrutit, upprepade
sin å vaktkontoret afgifna bekännelse; hvarefter
beslöts att målet skulle öfverlemnas till vederbörlig
domstol i Linköpings län.
Sjelfmerd. En skoarbetare vid namn Anders
Silln anträffades i förrgår å Stora Ingemarshofs
egor, hängande död uti ett träd. Om anledningen
tll sjelfmordet vanns vid i går hållet polisförhör
ingen upplysning, men hans vid förhöret närvarande
enka berättade, att marnen, som i lifstiden varit
ytterligt begifven på starka drycker, sistlidne mån-
dag lemnat hemmet, i ändamål, såsom han upp-
gaf, att vid lägenheten Ålkistan utom Roslags-
ONES a RE MSE FERRAN TE Fre RNEbeteAr frn ML Mo NE äte SE Vb Ar anse 1 rd AU MD a ann din It