tall uppbära liqvid för verkställt arbete. Seder-
mera har han ej afhörts.
Riädhusriötean.
Movslet ä m:ll Lewrell. Rensak-
ningen rörande detta upprörande brott börjades
i går i härvarande rådhusrätt. Målet är lottadt
på 6:te afdelningen; hvars ordförande; rådman
Seippel, ledde ransakningen: Utom de båda an-
klagade, Margreta Larsson och mannen Friberg;
var den mördade m:ll Laurells brorson vid för-
höret närvarande: Dessutom hade så många
åhörare; som det inskränkta utrymmet medgaf;
infunnit sig:
Friberg, hvilken först fick afge sin lefnads-
beskrifning; berättade: att han är född den 31
januari 1821 i Landskrona. Sedan han vid 16
års ålder blifvit konfirmerad, hade ban kommit
i guldsmedslära: Några år sednare blef han gesäll.
Arbetade härefter i nämnde yrke i Malmö, Kö-
penhamn oeh Göteborg. Gifte sig med Maria
Edqvist (hvilken ännu lär vara i lifvet); Kom
till Stockholm år 1849. Under ett kortare
vistande i Norrtelje; gjorde han bekantskap med
ofvannämnda Margreta Larsson; med hvilken han
sedermera sammanbott i 15 år:
Margreta Larsson är född den 17 september
1824 i närketen af staden Piteå (Pitbolms by):
Fadren hette Lars Westerström och var sjöman;
modren Elsa Andersdotter: Hon har haft 14
syskon; hvaraf nu; endast en syster finns i lifvet:
Sedan Larsson vid 16 års ålder i Piteå lands-
församling blifvit konfirmerad; gifte modren kort
derefter om sig med en bonde vid namn Erik
Granlund.
Larsson kom nu ut från hemmet. Efter att
hafva tjent hos åtskilliga personer, såsom bou-
den Erik Nilsson i Svensbyn; patron Degerman
på Degerfors och kakelugnsmakaren Wikstedt i
Piteå, begaf hon sig år 1850 till Stockholm:
En tid derefter flyttade hon till Norrtelje, der
kon gjorde bekantskap med Friberg: Hon för-
klarade bestämdt, att hon ej afvetat det Friberg
vore gift, förr än han inför cen rätte i Norr-
telje fick afge sin lefnadsbeskrifning. De bade
redan då ett barn tillsammans. ex tillkommo
sedermera; af dessa äro 5 döde;
Larsson, hvilken fick sitta under det förhör;
som nu började med henne angående mordet,
upprepade under tårar och snyftningar hvad
hon redan i poliskammaren erkänt; (Friberg
fick härunder afträda.) ZLuersson sade att det
varit så knappt i hemmet på sednare tider, att
de måst tigga sig till mat från fattighuset;
En tid innan hon begick mordet hade Friberg
flera gånger sökt tubba henne till att begå det-
samma; under yttranden, som: hon har be-
stämdt mycket pengar; kan du inte ge heune
ett hugg så att hon ligger der? m: fl. dylika;
På Larssous svar: jag vet icke huru jag skall
bära mix åt, hade Friberg sagt; i det han pe-
kat på sin högra tinning: ge henne ett hugg
så här, så ligger hon.
Onsdagen; d: v. s. dagen innan det hemska
dådet begicks, hade Larsson återigen uppma-
nats att hugga till käringen, dock denna gång
med tillägg, att, sedan det var gjordt; ej stjäla
annat än silfver, guld och penningar. Efter
denna sednaste tillsägelse hade Larsson begif-
vit sig i väg till mamsell Laurells bostad, med
den fasta föresatser, att då begå mordet: För
detta ändarål hade hon medtagit den ofta om-
nämnda tillspetsade skafvaren. Men då hon
skulle till, svartnade det för hennes ögon; och
hon gick hem igen. Friberg; hvilken hemkom
på aftonen efter en utflygt till Drottningholm;
blef rasande då hon tillhviskade honom: jag
kunde inte,, Torsdags morgon hade han sagt
åt henne: sker det icke i dag, så sker det al-
drig; för se:a komraer brorson hexmp, Larsson;
hvilken trodde att Friberg skulle mörda henne,
om ej hon mördade m:ll Laurell, begaf sig på
torsdagen ånyo till denna sednare och utförde
då det ohyggliga mordet. Vid det hon rusade
på sitt offer, ropade hon: Jesue; hjelp migp,
hvarefter hon utdelade det första hugget: 9Se-
dan mordet var försiggånget (alla detaljerna
dervid beskifves vid förhöret; vi ha förut be-
rättat derom), hopsemlade hon kläderna och
gilfret; gulduret m. m.; hvarefter hon aflägs-
nade sig:
Som det öfriga af denna sorgliga historia
redan förut är tillräckligt omtaladt; torde det
vara öfverflödigt att noggrannt referera hvad
som vidare vid denna rausakning förekom; eme-