SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. Af.) De följande dagarne var jag så illamående; alt jag måste hålla mig på mitt rum: Härunder besökte mig herr Cunninghara regelbundet två gånger om dagen; vid frukosten och middagen; hvilka han med så stor omsorg öfvervakade; att en främling skulle ha kunnat tro, ett mitt välbefinnande för honom varit en lifsfråga. Att till min sjuklighet fanns någon annan orsak än öfveransträngning misstänkte jag aldrig och kände mot herr Cunningham en viss tacksamhet för hans bemödanden att göra allt för mig så angenämt som raöjligt. Herr Baldwin såg jeg aldrig. En afton sade min stjuffader att han rest, och att han sjelf morgonen derpå måste fara bort på några dagar; och bad mig under denna tid föra samma lefnadssätt som hittills. — Jag har aldrig sett herrn så förändrad; sade tjenstflickan, hvilken han vid sin afresa meddelat sina befallningar; alltsedan frun reste; tyckes han ej kunna göra nog för er; Det gista han före sin afresa gjorde; var att sjelf slå i karaffinen ert vin; förmodligen för att det ej -skulle genom skakning grumlas; Han visste icke att jag såg honom; ty jag stod i rummet bredvid handkammearen och såg i den midt emaot mig hängande spegeln hvad han gjorde. Men icke behöfde han skämmas derför — ömhet är ju icke något att blygas för.