SLÄGTFEJDEN
ELLER
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts. från föreg. Af.)
De följande dagarne var jag så illamående;
alt jag måste hålla mig på mitt rum: Här-
under besökte mig herr Cunninghara regelbun-
det två gånger om dagen; vid frukosten och
middagen; hvilka han med så stor omsorg öf-
vervakade; att en främling skulle ha kunnat
tro, ett mitt välbefinnande för honom varit en
lifsfråga.
Att till min sjuklighet fanns någon annan
orsak än öfveransträngning misstänkte jag al-
drig och kände mot herr Cunningham en viss
tacksamhet för hans bemödanden att göra allt
för mig så angenämt som raöjligt.
Herr Baldwin såg jeg aldrig. En afton sade
min stjuffader att han rest, och att han sjelf
morgonen derpå måste fara bort på några da-
gar; och bad mig under denna tid föra samma
lefnadssätt som hittills.
— Jag har aldrig sett herrn så förändrad;
sade tjenstflickan, hvilken han vid sin afresa
meddelat sina befallningar; alltsedan frun reste;
tyckes han ej kunna göra nog för er; Det
gista han före sin afresa gjorde; var att sjelf
slå i karaffinen ert vin; förmodligen för att det
ej -skulle genom skakning grumlas; Han visste
icke att jag såg honom; ty jag stod i rummet
bredvid handkammearen och såg i den midt
emaot mig hängande spegeln hvad han gjorde.
Men icke behöfde han skämmas derför — öm-
het är ju icke något att blygas för.