för alltid, hände, att en lappman från landets , 1 nedra regioner, flyttande med sin renhjord, anlände ) till denna nödens boning och vid inträdet der till ( gin förvåning fann de nödlidande personerna ligga och vänta på döden. Den barmhertige lappen öppi nade med beredvillighet sitt till våren besparade I matförråd och meddelade deraf så stor andel, att I: de dermed kunde berga lifvet, tills den bortresta j: hustrun vid sommarens början hemkom med dej: gåfvor hon under den mödosamma vandringen under : on kalla vintera af medlidsamma menniskor emotagit. Ehuru sorglig och för hjertat nedslående denna enkla berättelse är, kan jag dock icke underlåta att i bredd dermed framställa en annan tragisk scen, som är af en ännu smärtsammare beskaffenhet än den förra. En nybyggare vid namn Daniel Persson, boende omkring 6 mil från Wilhelmina kyrka, hade, fastän han icke hunnit längre än till några och 30 år, likväl jemte hustru sex minderåriga barn att försörja. Ingen kunde ana hvad denne arme man, boende aflägset i en isolerad fjellöken, med hustru och barn måste genom näringsbrist lida; men det bedröfliga tillståndet i hans boning blef likväl uppdagadt och kändt, derigenom att mannen, lidande af svält och tvungen af den smärtsamma anblicken att se sina anhöriga tärda af hungerns plågor och hotade med hungersdöden, slutligen måste, ehuru af svält så utmattad, att han knappt kunde gå,. likväl i maj månad, föv anskaffande af födoämnen, företaga en vandring till närmast belägna by, der hans förändrade utseende och utmerglade gestalt, liknande en liflös skugga, väckte allmän förvåning. Med de ringa allmosor han kunnat hopsamlai den I besökta byn, bland hvars invånare äfven brist existerade — dock med något mildare prägel — aflägsnade sig den arme familjefadern, ifrigt sträfvande att komma hem med något ätbart åt sina hungriga barn, som jämrade sig och ropade efter bröd mellan de stunder de slumrade i en onaturlig sömn, som synes vara den första graden af svältsjukan. De ihoptiggda bitarne kunde dock icke räcka länge för en familj, bestående af flera personer, som för öfrigt måste sakna mjölk af sina tvenne kor, hvilka genom foderbrist blifvit ytterst afmagrade. Från de med djupt snölager betäckta skogsmarkerna kunde något annat till födoämne ej hemtas än laf och bark af träden, som kokades och i brist på något annat måste förtäras. Sedan isarne i sjöarne genom åen mildare väderleken blifvit landlösa och vid stränderna bildat vakar, begaf sig nybyggaren tidigt å pingstlördagsmorgonen ut till en ! mil från nybygget belägen mindre sjö för att red nät fånga litet fisk. Utan att hafva förtärt något på morgonen förr, än denna utfärd företogs öfver den med snö och vatten uppfylda marken, blef mannen så svag och utmattad, att, sedan han ifrån sjöns strand lagt utnågra nät, han lade sig ned i en skogshacke, der han gjort upp eld. Medan han låg der, medtagen af hunger, bekymmer och förtviflan, kom på skidor rännande genom skogsmarken en lappman och anträffade det stället, der den arma mannen låg. Oaktadt hans klagan öfver hungern och fråga om lappmannen kunde lemna någon hjelp för att frälsa det i fara sväfvande lifvet, kunde denne icke räcka en hjelpsam hand, emedan han icke var försedd med något, som kunde stilla hungern. Lappmannen aflägsnade sig, och den lidande mannen blef å marken liggande till om morgonen, då han i förhoppning att få någon fisk uppdrog de utlagda näten; men de voro tomma, och han hade ingenting för sitt bemödande. i Hustrun och barnen väntade med otålighet på mannens återkomst på pingstdagen och gladde sig i hoppet om att han skulle hemföra något till hungerns stillande; men detta hopp besveks och förbyttes i stället i fasa, då den hund, som medföljt mannen, hemkom och visade sig orolig, liksom gaf han tecken till att någon olycka händt. Den bekymrade och sorgsna hustrun anade genast. att mannen var död. Härtill sällade sig samtidigt den olyckshändelsen, att hennes båda kokreatur störtade, hvarigenom familjen beröfvades den lilla mjölktår, som förut erhållits till utblandning i vatten, så att i den fattiga boningen intet annat ätbart nu var tillfinnandes än kadavren af de störtade kreaturen, som naturligtvis i nödens stund måste tillgripas. Sjelf matt och svag i fysiskt afseende och af det frätande bekymret lidaude till sin själ samt omgiven af flera minderåriga barn, hvilka icke kunde vårda sig sjelfva, utan fordrade moderns beständiga tillsyn, kunde och förmådde icke den beklagansvärda qvinnan aflägsna sig från huset för att uppsöka sin man, i hvilket fall hon säkerligen blifvit dödens offer och barnen, beröfvade sin moder, gannolikt icke heller kunnat undgå samma bedröfliga öde; hvadan spaningen efter den bortovarande mannen måste anstå, tills omkring åtta dagar derefter genom försynens skickelse en vandrande mansperson anlände till denna jämrens boning. På hustruns begäran begaf han sig ut att uppsöka mannen, hvars lik han påträffade liggande i den vid sjöns strand stående båten. Den beklagansvärda qvinnan och hennes barn måste straxt derefter begifva sig ifrån sin hemska boning. Denna olyckliga familj förtjenar i hög grad medlidande. Saknande alla utvägar till lifnäring, är den ännu underkastad ett svårt lidande af näringsbrist, som naturligtvis hädanefter blir ännu svårare, då missväxt åter inträffat i Lappmarken. F. Öfvermod. Från Strömstad skref Bohus Läns Tidnings korrespondent isöndags: Under den starka nordvestliga storm som rasade här förliden gårdag, och hvilken ännu i dag fortfar, hade vi ett ohyggEr 2