för alltid, hände, att en lappman från landets , 1
nedra regioner, flyttande med sin renhjord, anlände )
till denna nödens boning och vid inträdet der till (
gin förvåning fann de nödlidande personerna ligga
och vänta på döden. Den barmhertige lappen öpp- i
nade med beredvillighet sitt till våren besparade I
matförråd och meddelade deraf så stor andel, att I:
de dermed kunde berga lifvet, tills den bortresta j:
hustrun vid sommarens början hemkom med dej:
gåfvor hon under den mödosamma vandringen under :
on kalla vintera af medlidsamma menniskor emot-
agit.
Ehuru sorglig och för hjertat nedslående denna
enkla berättelse är, kan jag dock icke underlåta
att i bredd dermed framställa en annan tragisk
scen, som är af en ännu smärtsammare beskaffen-
het än den förra.
En nybyggare vid namn Daniel Persson, boende
omkring 6 mil från Wilhelmina kyrka, hade, fastän
han icke hunnit längre än till några och 30 år,
likväl jemte hustru sex minderåriga barn att för-
sörja. Ingen kunde ana hvad denne arme man,
boende aflägset i en isolerad fjellöken, med hustru
och barn måste genom näringsbrist lida; men det
bedröfliga tillståndet i hans boning blef likväl upp-
dagadt och kändt, derigenom att mannen, lidande
af svält och tvungen af den smärtsamma anblicken
att se sina anhöriga tärda af hungerns plågor och
hotade med hungersdöden, slutligen måste, ehuru
af svält så utmattad, att han knappt kunde gå,.
likväl i maj månad, föv anskaffande af födoämnen,
företaga en vandring till närmast belägna by, der
hans förändrade utseende och utmerglade gestalt,
liknande en liflös skugga, väckte allmän förvåning.
Med de ringa allmosor han kunnat hopsamlai den I
besökta byn, bland hvars invånare äfven brist exi-
sterade — dock med något mildare prägel — af-
lägsnade sig den arme familjefadern, ifrigt sträf-
vande att komma hem med något ätbart åt sina
hungriga barn, som jämrade sig och ropade efter
bröd mellan de stunder de slumrade i en onatur-
lig sömn, som synes vara den första graden af
svältsjukan. De ihoptiggda bitarne kunde dock
icke räcka länge för en familj, bestående af flera
personer, som för öfrigt måste sakna mjölk af sina
tvenne kor, hvilka genom foderbrist blifvit ytterst
afmagrade. Från de med djupt snölager betäckta
skogsmarkerna kunde något annat till födoämne
ej hemtas än laf och bark af träden, som kokades
och i brist på något annat måste förtäras. Sedan
isarne i sjöarne genom åen mildare väderleken
blifvit landlösa och vid stränderna bildat vakar,
begaf sig nybyggaren tidigt å pingstlördagsmorgo-
nen ut till en ! mil från nybygget belägen min-
dre sjö för att red nät fånga litet fisk. Utan att
hafva förtärt något på morgonen förr, än denna
utfärd företogs öfver den med snö och vatten upp-
fylda marken, blef mannen så svag och utmattad,
att, sedan han ifrån sjöns strand lagt utnågra nät,
han lade sig ned i en skogshacke, der han gjort
upp eld.
Medan han låg der, medtagen af hunger, bekym-
mer och förtviflan, kom på skidor rännande ge-
nom skogsmarken en lappman och anträffade det
stället, der den arma mannen låg. Oaktadt hans
klagan öfver hungern och fråga om lappmannen
kunde lemna någon hjelp för att frälsa det i fara
sväfvande lifvet, kunde denne icke räcka en hjelp-
sam hand, emedan han icke var försedd med nå-
got, som kunde stilla hungern. Lappmannen af-
lägsnade sig, och den lidande mannen blef å mar-
ken liggande till om morgonen, då han i förhopp-
ning att få någon fisk uppdrog de utlagda näten;
men de voro tomma, och han hade ingenting för
sitt bemödande. i
Hustrun och barnen väntade med otålighet på
mannens återkomst på pingstdagen och gladde sig
i hoppet om att han skulle hemföra något till hun-
gerns stillande; men detta hopp besveks och för-
byttes i stället i fasa, då den hund, som med-
följt mannen, hemkom och visade sig orolig, lik-
som gaf han tecken till att någon olycka händt. Den
bekymrade och sorgsna hustrun anade genast. att
mannen var död. Härtill sällade sig samtidigt den
olyckshändelsen, att hennes båda kokreatur störtade,
hvarigenom familjen beröfvades den lilla mjölktår,
som förut erhållits till utblandning i vatten, så att
i den fattiga boningen intet annat ätbart nu var
tillfinnandes än kadavren af de störtade kreaturen,
som naturligtvis i nödens stund måste tillgripas.
Sjelf matt och svag i fysiskt afseende och af det
frätande bekymret lidaude till sin själ samt omgi-
ven af flera minderåriga barn, hvilka icke kunde
vårda sig sjelfva, utan fordrade moderns bestän-
diga tillsyn, kunde och förmådde icke den bekla-
gansvärda qvinnan aflägsna sig från huset för att
uppsöka sin man, i hvilket fall hon säkerligen blif-
vit dödens offer och barnen, beröfvade sin moder,
gannolikt icke heller kunnat undgå samma bedröf-
liga öde; hvadan spaningen efter den bortovarande
mannen måste anstå, tills omkring åtta dagar der-
efter genom försynens skickelse en vandrande mans-
person anlände till denna jämrens boning. På
hustruns begäran begaf han sig ut att uppsöka
mannen, hvars lik han påträffade liggande i den
vid sjöns strand stående båten. Den beklagans-
värda qvinnan och hennes barn måste straxt der-
efter begifva sig ifrån sin hemska boning. Denna
olyckliga familj förtjenar i hög grad medlidande.
Saknande alla utvägar till lifnäring, är den ännu
underkastad ett svårt lidande af näringsbrist, som
naturligtvis hädanefter blir ännu svårare, då miss-
växt åter inträffat i Lappmarken. F.
Öfvermod. Från Strömstad skref Bohus Läns
Tidnings korrespondent isöndags: Under den starka
nordvestliga storm som rasade här förliden gårdag,
och hvilken ännu i dag fortfar, hade vi ett ohygg-
Er 2