vara här; Men jag skall betala med samma
mynt nästa gång vi blifva bortbjudna; Klockan
tolf skall jeg börja att kläda mig och klockan
ett skall jag gå i sakta mak och ringa på till
dess värdfolket vaknar upp ur sin söta sömn.
Anna kan icke heller utfundera; hvarför de
dröja så länge; men söker emellertid att lagna
sin man: De hafva väl talats vid om det och
hafva väl något puts i sinne.
Men det är eå lagora putslustigt att dröja
så länge; att maten blir förstörd.
Klockan slår half tio: Anamma sådantla
utropar Berggren och springer upp från soffan,
der han slagit sig ned bredvid sin fru; för att
pröfva på, om han inate skulle kunna framlocka
några gäster med samma medel; som man
brukar fördrifva tandvärk — genom tålamod.
Fördömdt! Jag är hungrig, törstig och för-
argad; Det här begriper jag intel
Hen slår upp en butelj rödvin och börjar att
åtrminstoze släcka törsten.
Drick, Anna, drick! Jag önskar att vi kunde
dricka ur alltihop, så att det inte funnes en
droppa qvar, då de ändtligen behaga komma.
Drick, min skatt!
Bista Theodoro, sverar Anna, bara du inte
har glömt —:;
Jag har icke glömt någonting ! afbryter Berg-
gren. Jag vet att jag är tankspridd; men jag
har samlat mina tankar i dag: Hvad skulle
jag hafva glömt! Hvad? Iagenting! Se kär
är til och med korkskrufven! Nej allting är
kompleit; iagenting är glömdt, det är säkert.
Har du också skicka; ut bjudningsbrefven?
frågar Anna med bäfvan;
Berggren stirrar en stund på henne; Bjud-