tillfället och stal penningarne då Lindgren i sitt
öfverlastade tillstånd ombkullfallit å Appelbergs-
atan; och Ålund begick sitt tillgrepp under seg-
jatsen hit. Skepparens penningar bade varit för-
varade i kajutan; och skyndade tjufven, så snart
gkutan kommit till land, att rymma derifrån. Så-
väl Blomgren som Ålund blefvo, sedan anmälan
om stölderna till detektiva polisens kontor inkom-
mit, noga efterspanade och inom kort anträffade,
hvar och en på sitt håll. Båda nekade i början,
men erkände slutligen hvad emot dem angifvits.
Ålund, hvilken förut varit straffad för stöld, häk-
tades genast, hvaremot Blomgren sattes tillssvidare
under bevakning; han blef dock i går uti polis-
kammaren förklarad skyldig att likaledes träda i
häkte. Blomgren hånn icke förstöra mer än några
få riksdaler utaf den af honom tillgripna summan;
men Ålund hade uppköpt det mesta af hvad han
stal uti kläder och skodon. Båda stöldmålen äro
remitterade till rådhusrätten. (A-B.)
5 Stortjufvarne Hjert och Jonsson hitkommo i
går natt, med fångskjuts, från Kalmar län.
Eamrd2serten.
Falsk sedel. Från Ekesjö skrefs i onsdags:
Sistl. söndags eftermiddag i skymningen infann sig
i utskänkniogslokalen å stadshuset härstädes en
okänd mansperson och vid liqvids erläggande be-
ärde att få en 100-rdrs-sedel vexlad. Sedeln be-
anns vara falsk, efterapad Örebro enskilda banks
sedlar å 100 rdr. Stadsfiskalen var vid tillfället
inne å restaurationen och tog saken om band, på
så sätt att sedeln, som karlen uppgaf sig hafva
erhållit vid försäljning af en häst, togs iförvar och
karlens namn upptecknades, hvilket denne uppgaf
vara Johan Liljegren från Bälarydstorp i Bälaryds
socken, och sedan riktigheten af uppgiften intygats
af en annan karl, som den förstnämnde hade i
sällskap, fingo de begge aflägsna sig. Sedeln lärer
vara icke illa gjord, men förfalskningen faller dock
genast i ögonen, till följe af det dåliga papper som
dertill begagnats. — På måndags afton hitkom Jo-
han Liljegren, medförande en hästhandlare Sken-
berg, af hvilken han emottagit sedeln. Skenberg
bekände sig hafva utgifvit sedeln, men förnekade
vetskapen om dess falskhet. Både Liljegren och
Skenberg blefvo ålagda att, försedde med beropade
vittnen och desse med frejdbetyg, vid hemtnings
påföljd infinna sig inför rådbusrötten nästa mån-
dag, då ransakning i målet förekommer.