bara se; huru de nya armstakarre, hvilka du
fick i morgse; taga sig ut.
Oförmärkt vinkar han pigan åt sidan och
frågar: Har det icke kommit något bref?
Har ingen skickat återbud? Ingen. Godt —
de komma ällesammans, utropar han, jublande:
Jag bad uttryckligen att de skulle skicka åter-
bud; om de skulle vara hindrade. Nu skola vi
få en treflig afton
Med nyfikna blickar har Auna granskat bordet;
der fattas ingenting — icke en gång tandpe-
tare. I ett hörn af salen står en väldig butelj-
korg, ur hvilken röda; gröna och gula hufvu-
den uppsticka: : i
Frun vill skynda ut för att göra toilett; men
detta afböjer han på det bestämdaste. Då vore
ju icke öfverraskningen komplett! Och dessutom
är hou vackrast i den drägt hon bär; förklarar
han; och trycker henne med ömhet till sitt
bröst:
Men hvad de dröja länge! fortfar han och
ser på kloekan. Hon är redan åtta. Våra
vänner äro riktigt förnäma i qväll. Allting är
väl riktigt i ordning? frågar han pigan ännu
en gång.
Ja, bordet kan serveras när som helst.
SMen låt det bara gå raskt då alla äro
komna. i
Men tiden lider; klockan slår half nio —
nio, och änvu höres ingen utef. Berggren går
orolig fram och tillbaka i salen och slutligen
öppnar han ett fönster och ser ut å: gatan.
De förstöra hela nöjet för mig genom sitt
söll utropar ban, förargad. Det är alldeles
såzom de skulle hafva kommit öfverens om att
komma sent, annars skulle väl åtminstone någon