af alla slag, hsfva utvecklat bjeltedygder, fram-
manat stora ksarakierer, tillvägabragt vissa all-
männa framsteg — det är möjligt; men i vår
vid får vetenskapen bryta glafven och ångan
förnaga kaaonerna. Det är genom handeln,
genom de sköna konsterna, genom litteraturen,
genom näringarnes täflan, eom natioaeraa. böra
närma sig hvarandra; de böra ej veta af någon
anvan tvekamp än arbetets och snilets.
Men för at: uppnå detta ädla mål måste de
lära att etyra sig sjelfva. Jag bäfvar då jag
tinker på att i den stund, då jag skrifver dessa
rader, beror Europas — det vill säga vårt och
edert — öde af godtycket bos några män, hvil-
kas pyck eller misstag kunna öfver vida land-
sträckor utså död, ruin och, hvad än värre är;
fröen till ärftligt hat. Hvad kongressen i första:
ruoemet hör förkunna är den befallande nöd-:
vändigheten af borgerlig dygd; hängifvenhet för
det allmäana bästa och motstånd mot tyranniet.
Jag vet icke buru den stora strid skall slu-
tas, som i Frankrike snart kommer att berynna,
angående vår härs ombildning. Jag byser icke
det anspråket, att tro att vi kunna göra våra
åsigter gällande, men vi skola bemöda oss att
bevisa deras gagneligtet och praktiska riktig-
het; Om vi än icke tro att det ännu är möj-
ligt att omsmida hvarje svärd till en plog-
bill, så bålla vi dock före att vapaen icke
äro berättigade annat än under det vilkoret.
att de uteslutande användas till försvar af
fosterlandets jord, och ett hvarje medborgare
eger rätt att bära dem. Det är nog att väga
alt vi äro fasta motståndare till militärmo-
narkier och- till krig som hafva till mål att
göra eröfringar eller vinna inflytande, samt
att — hvad häraf är en naturlig följd — dessa
menniskoslägtets plågoris icke kunna hämmas
af annat än att man uppriktigt och dristigt lå-
ter friheten råda.
Fredskongressen skall icke inskränka sig till
att erinra om dessa grundsanningar, utan den
skall ock; i mån af sin förmåga; förverkliga
dem.
Att medborgare från skilda länder samlas för
att bekänna den stora tanken att fred bör råda;
skall tjena som ett ädelt föredöme och en nyttig
vink. Folken skola deri se ett nytt ljus, i
hvilket de skåda sina pligter. De som stå i
spetsen för folkens ledniog skola deri se ett
tidens tecken; hvilken skjuter i en aflägsen bak-
grund den blodiga forntiden; som de med bälf-
van vilja återkalla. Hurudan utgång kongressen
än får, skall det utsådda icke blifva ofruktbart;
jeg hyser fast tillförsigt att den rörelse; som
ni nu befrämjar, skall utbreda sig allt mer och
mer; Då man ser de beklagansvärda lärdomar
som styrkans missbrukande gifver, då den upp-
offrar så måsga oskyldiga lif och förslösar så
oberäkneliga skatter enligt en nyckfull dårskap:
iogifvelser, 2å skulle man förtvifla om det mensk-
liga förnuftet om man icke trodde ätt den dagen
är nära; då menniskorna skola förena sig i in
bördes endrägt och med ärlig vilja söka att
urvägenrödja de tillräckligt antydda orsakerna
till de ofruktbara katastroferna. Jag åkallar al
hela min själ denna dag och instämmer på
förhand i alla de beslut, som kongressen kan
komma att fetta för att påskyrda dess ankomst.x