öfver den venstra handen syntes efter knifven ett djupt gående sår. Den mördade hade säkert sökt att värja sig och fattat om knilven, som likväl blifvit ryckt från henne. Men icke nog med ailt detta, som tyckes hafva varit mera än tillräckligt för att mörda en menniska; — på den nedersta delen af magen; på en fläck; så stor som en flat hånd, funnos 20 sår, tillfogade äfven med knifven. Af dessa hade många gålt gesom bukbetäcknisngen. Sannolikt har mordet tillgått så, att sedan m:ll Laurell blifvit kastad baklänges iskrubben, knifven först blifvit använd och så efter hvart annat bordsgafflarne och eidgaffeln, så framt hon icke med denne blifvit inskuffad i skrubben, hvarefter knifven, som låg på spishällen; var lätt att tillgripa. Sedan en korg och ett ämbar, som funnos i skrubben, fallit ned på den aflidna, har, såsom man förmodar, den; som begått mordet, ämnat av gå, men för att vara riktigt säker på att sllt var väl förrättadt, hukat sig ned; dragit upp den mördades kläder och slutligen gifvit m:ll L. de 20 styngen i magen samt sedan kastat eldgsffeln och knifven öfver offret, stängt -dörren och aflägsnat sig. Den ena gaffeln satt, som läsaren minnes, qvar i halsen, den andra låg på golfvet i skrubben; Att den, som föröfvat brottet, ej kommit i afsigt att mörda finner man till en väsendtlig del deraf, att knifren, som efter obduktionen öfverlemnades till polismästaren, igenkänts vara tillhörig :m:ll L: Det måste bafva fordrats en viss säkerhet att ej blifva störd och god tid för att verkställa detta mord, hvartill — hvilket man väl aldrig hört omtalats — användts en täljknif, tvenne treuddiga jerngafflar, en eld-gaffel och en mortelstöt; för att icke tala om klösningar och rifningar i ansigtet. Fångpredikanten Norman bar flere gånger besökt Larsson i fängelset, men hon-nekar till all vetskap -om eller delaktighet i brottet: