Festen på Hasselbacken,
Ett antal embetsmäny litteratörer och artister
nade inbjudit Stockholms medborgare att vid en
festlig kollation gifva sin hyllning åt de åter-
kommande. sångarne. Stockholms : medborgare
hade med sådan ifver omfattat detta förslag att
redan i torsdags så många biljetter voro ut-
tagna som motsvarade det högsta antal; man
trodde den utsedda festlokalen kunna rymma.
Denna lokal var Hasselbacken på Djurgården:
Det är ofta sagdt, men man frestas alltid att
upprepa; att bland offentliga platser i norra
Europa Hasselbacken saknar sin like; Det täcka
läget; den stora och pittoreska, utsigten; den
smakfulla parkanläggnivgen; det xonstfulla och
dock så enkla varierandet af dekorationer å den
jemförelsevis lilla terrängen : göraatt. man-al-
drig tröttnar på denna ort; som sagan gjort till
ett af Bellmans älsklingsställen:
I går strålade Hasselbacken som aldrig förr: I
Hr Davidson hade uppbjudit hela sin rika upp-
finvingsgåfva för att öfverträffa sig sjelf, liksom
de inbjudna gästerna hade öfverträffat sina med-
täflare i Paris. Vid ingången från vägen reste
sig två pyramider med trofber och sköldar, på
hvilka sednare lästes namnen Paris och Stock- I
holm; och mellan dessa syntes i feston devisen
Välkomne! Balustern åt vägen var prydd med
pots-å-feu. - Tältet utanför verandan var på fram-
sidan siradt med svenska landskapsvapen ål
sköldar, förenade genom festoner af grönt. Pål
öfra balkongens list löpte; sedan det mörknat,
en rad af lågor, och uppe på taklisten tändes
en tät rad af mareschaller. Från de öfversta I
fönstren i de begge tornflyglarne flammade
Drummondska kalkljus, kastande ett nästan blän- I
dande skimmer öfver grupperna af menniskor, träd
och blommor dernere: Upp öfver horisonten
steg snart månen, hvars sken de Drummondska
kalkljusen så lyckligt imitera, och spridde en
ännu starkare glans öfver land och sjö.
Musikpaviljongen i trädgården var jemväl
prydd med landskapssköldar, blommor och grönt.
På frontespisen glänste bokstäfverna O. AA.
(Oscar Arpi) i hvitt på röd botten, under musi-
kens emblemer: Under skölden var en talare-
och musikanförare-tribun uppförd; emblematiskt
dekorerad.
Lika lyckliga som anordningarne i parken;
voro de i det inre af de rymliga byggnaderna.
Tjugusju tafflar voro serverade; oberäknadt buf-
feter för våta varor: I alla rum bröt sig ske-
net af gaslågor i kristallerna, emellan hvilka
blomvaser prunkade. Genom de öppnade fön-
stren strömmade aftonluften in och svalkade
temperaturen; som eljest skulle blifvit nog hög.
Omkring kl. half 6 anlände inbjudarne till
festen, derefter gästerna; och; blandade med
dem; de många värdarne. Omkring kl: 7 var
samlingen fulltalig. Den uppgick till 14 å
1500 personer:
Grefve Henning Hamilton var den förste bland
inbjudarne; som beträdde talarestolen; Uti ett
tal; som allmänt beundrades för dess formfull-
ändning och dess värma; föreslog han en skål
för studentsångarne. Magister A: M. Myrberg
(en af gästerna) besvarade denna helsning med
att föreslå en skål för Sverge och den svenska
sången i allmänhet: Biblioteksamanuensen IHa-
rald Wieselgren uppstod härefter och utbragte
ett lefve för upsalasångarnes anförare d:r O.
Arpi. Herr W. omtalade dervid att hr Arpi
denna dag erhållit nordstjerne-orden; Konun-
gen; sade han; har förstått folket, han har för-
stått Upsala-sången, han har förstått Arpi :.. Och
under ingen nordstjerna klappar ett hjerta; värdi-
gare en sådan yttre representant. Den gamla
satsen: det är icke anföraren allena som vinner
slaget, utan de djupa leder vinna det åt ho-
nom; är äfvenledes tillämplig; om den omvän-
des; menade talaren; således: de djupa lederna
vinna intet slag, om icke de ha en anförare;
Hvilken studentsångare känner icke Oscar Ar-
pis sätt att anföra; hvem förmår såsom han
föra taktpinnen, han; hvars hela kropp är ett
lefvande uttryck af sången; han som kan genom
en-axelryckning markera än en åttondedels, än
en sextondedels; än en trettiotvåondedels takt! :.:
Ljudeliga hurrarop buro vittne om sympati-
erna för skålens föremål.
Det torde böra nämnas att mag: Wieselgren
i början af sitt tal tillkännagaf att han oförbe-
redd måst uppträda; i anseende till förhinder för
en annan person.