Article Image
Festen på Hasselbacken, Ett antal embetsmäny litteratörer och artister nade inbjudit Stockholms medborgare att vid en festlig kollation gifva sin hyllning åt de återkommande. sångarne. Stockholms : medborgare hade med sådan ifver omfattat detta förslag att redan i torsdags så många biljetter voro uttagna som motsvarade det högsta antal; man trodde den utsedda festlokalen kunna rymma. Denna lokal var Hasselbacken på Djurgården: Det är ofta sagdt, men man frestas alltid att upprepa; att bland offentliga platser i norra Europa Hasselbacken saknar sin like; Det täcka läget; den stora och pittoreska, utsigten; den smakfulla parkanläggnivgen; det xonstfulla och dock så enkla varierandet af dekorationer å den jemförelsevis lilla terrängen : göraatt. man-aldrig tröttnar på denna ort; som sagan gjort till ett af Bellmans älsklingsställen: I går strålade Hasselbacken som aldrig förr: I Hr Davidson hade uppbjudit hela sin rika uppfinvingsgåfva för att öfverträffa sig sjelf, liksom de inbjudna gästerna hade öfverträffat sina medtäflare i Paris. Vid ingången från vägen reste sig två pyramider med trofber och sköldar, på hvilka sednare lästes namnen Paris och StockI holm; och mellan dessa syntes i feston devisen Välkomne! Balustern åt vägen var prydd med pots-å-feu. Tältet utanför verandan var på framsidan siradt med svenska landskapsvapen ål sköldar, förenade genom festoner af grönt. Pål öfra balkongens list löpte; sedan det mörknat, en rad af lågor, och uppe på taklisten tändes en tät rad af mareschaller. Från de öfversta I fönstren i de begge tornflyglarne flammade Drummondska kalkljus, kastande ett nästan blänI dande skimmer öfver grupperna af menniskor, träd och blommor dernere: Upp öfver horisonten steg snart månen, hvars sken de Drummondska kalkljusen så lyckligt imitera, och spridde en ännu starkare glans öfver land och sjö. Musikpaviljongen i trädgården var jemväl prydd med landskapssköldar, blommor och grönt. På frontespisen glänste bokstäfverna O. AA. (Oscar Arpi) i hvitt på röd botten, under musikens emblemer: Under skölden var en talareoch musikanförare-tribun uppförd; emblematiskt dekorerad. Lika lyckliga som anordningarne i parken; voro de i det inre af de rymliga byggnaderna. Tjugusju tafflar voro serverade; oberäknadt buffeter för våta varor: I alla rum bröt sig skenet af gaslågor i kristallerna, emellan hvilka blomvaser prunkade. Genom de öppnade fönstren strömmade aftonluften in och svalkade temperaturen; som eljest skulle blifvit nog hög. Omkring kl. half 6 anlände inbjudarne till festen, derefter gästerna; och; blandade med dem; de många värdarne. Omkring kl: 7 var samlingen fulltalig. Den uppgick till 14 å 1500 personer: Grefve Henning Hamilton var den förste bland inbjudarne; som beträdde talarestolen; Uti ett tal; som allmänt beundrades för dess formfulländning och dess värma; föreslog han en skål för studentsångarne. Magister A: M. Myrberg (en af gästerna) besvarade denna helsning med att föreslå en skål för Sverge och den svenska sången i allmänhet: Biblioteksamanuensen IHarald Wieselgren uppstod härefter och utbragte ett lefve för upsalasångarnes anförare d:r O. Arpi. Herr W. omtalade dervid att hr Arpi denna dag erhållit nordstjerne-orden; Konungen; sade han; har förstått folket, han har förstått Upsala-sången, han har förstått Arpi :.. Och under ingen nordstjerna klappar ett hjerta; värdigare en sådan yttre representant. Den gamla satsen: det är icke anföraren allena som vinner slaget, utan de djupa leder vinna det åt honom; är äfvenledes tillämplig; om den omvändes; menade talaren; således: de djupa lederna vinna intet slag, om icke de ha en anförare; Hvilken studentsångare känner icke Oscar Arpis sätt att anföra; hvem förmår såsom han föra taktpinnen, han; hvars hela kropp är ett lefvande uttryck af sången; han som kan genom en-axelryckning markera än en åttondedels, än en sextondedels; än en trettiotvåondedels takt! :.: Ljudeliga hurrarop buro vittne om sympatierna för skålens föremål. Det torde böra nämnas att mag: Wieselgren i början af sitt tal tillkännagaf att han oförberedd måst uppträda; i anseende till förhinder för en annan person.

10 september 1867, sida 2

Thumbnail