Bref från Skåne, Landskronå den 24 aug. Bränvinsutskänkningen och de sex. — Hvem skall blifva riksdagsman? Vårt samhälle har sedan några månader likasom börjat genomgå ett pånyttfödelsens bad, tack vare de herrar som i härvarande vinoch spritförsäljningsbolag satt sig emot mång hundrades protester, — protester, höjda emot slem vinningslystnad. Man har fått ögonen skarpt. fästade på nämnde herrar, — till antalet sex — hvilka under många herrans år haft förtroendet att vara bland stadens styrande, vare sig desse hetat sborgerskapets äldstes eller stadsfullmäktige, och hvilka sutit i komitåer, komiter, komitåer, helsats för de ypperste och med goda miner tackat för sådan artighet. Här är regonneradt i tal och skrift, men den lilla dryga eklickena har icke svarat. Öfvertygad om sin gudomliga mission anse de sig för martyrer, hvarföre de tiga och lida, under förtröstan att dock till slut taga segrens krona. Och väl dem, de sex!... De ha ibland sig en gammal handlande, som redan länge varit sheligs; han torde hålla martyrerne vid godt mod så länge. På uppfordran af landshöfdingeembetet, som äskade upplysningar af herrarne, svarade man, — det är sannt! an ansåg det dock lämpligt i sin skrift påbörda det nya bolaget en adikte och med hån tala om detsammas uppgift, att arbeta för superiets hämmande. När nu, vid sidan om detta, förberörde martyrer likväl lofva att vidtaga etidsenliga anvrdningar., så låter det nästan illa. Emellertid, såsom ni vet, är frågan afallen igenoma hos vederbörande i Malmö, våra sex herrar till en söt lukt, sannolikt derföre att i de insända supplysningarne herrarne utfäst sig att från 14, nedsätta utskänkningsställenas antal för framtiden till 10. Men detta är en eftergift knappast värd att nämna. Bolaget har enligt kontrakt haft rättighet att sälja starka drycker på 14 ställen, det har likväl aldrig i verkligheten haft flera än 11 öppna; försvinner nu således blott ett näste. Och om man än stängde flera skulle det föga hjelpa till att förminska superilasten, sä snart ingen tillsyn finnes, ingen annan ordning än den, att arbetarens sista öre stannar i krogdisken.