ndamål var att åter försänka Europa i samma be-
igenhet som under medeltiden, att fjettra all fri-
et i de bojor, som smiddes i Wien, i Rom och i
etersburg, och hvarvid man åt makten iFrankrike
ade bestämt skarprättarens roll. Under denna
idrymd af dystra förebud, genom hvert var det
äl, som nittonde seklets ssmbälle räddades? Det
ar i första rummet genom den franska pressen —
lennpa fackla, hvars sken genombröt det tilltagande
nörkret, och som slutade med att skingra det i
ulidagarne 1830! För de fleste af Eder; mina her-
ar, är måhända denna tid alltför aflägsen för att
skulle kunna hafva några personliga hågkomster
leraf; mena våra ärade gäster hafva utan tvifvel
raditionen derom i godt minne. Hvad dem be-
räffar, hvilka, liksom jag, räkna sig till katego-
rien af les ci devants, erinra de sig ännu med
Bjup tacksamhet huruledes energien hos den tidens
franska tidningar — den incisiva polemiken och
striderna för friheten i den tidens Constitution-
nel, af den spirituelle Paul Louis Courrier i le
Courrier Francais, af den ädle och oförskräckte
Armand Carrel i le National, af de litterära och
vetenskapliga storheterna i den stränga och omut-
liga Globe för 1829, för atticke nämna många
andra, uppfyllde med rörelse, - glädje och förhopp-
ningar på framtiden alla unga bjertan, ej blott i
Frankrike, utan till och med i de aflägsnaste vrår
af de andra länderna, såsom vårt fädernesland.
Det är den tidens fransyska press, mine herrar,
som har skapat den periodiska pressen i andra län-
der, hvars hastiga och nästan samtidiga utveckling
bärleder sig från den nu ifrågavarandetidpunkten,
tillika med ett dittills nästan okändt uppspirande
af den allmänna andan; det är jemväl till stor del
den franska pressens exempel, som här har upp-
rätthållit: vår förtröstan på framtiden under våra
bemödanden att åstadkomma den tryckfrihet, hvaraf
vi för närvarande äro i åtnjutande.
Efter nyssnämnde epok och isynnerhet under den
sednaste tiden har franska pressen väl haft sina
vexlande skiften, som Ni alla känna; det har fun-
nits anledningar att misströsta för dem som åtagit
sig det ädla värfvet att vara en ärlig och sjelfstän-
dig publicist; men vi, hvilka i en -mera Jycklig
ställning i detta hänseende på afstånd betrakta de-
ras ställniog, vi hafva icke kunnat annat än beun-
dra den talang, med hvilken de städse vetat styra
fram emot målet af det allmänna bästa, mellan
avertissementernas. och communiquer-
nas bränningar och klippor.
Något måhända ännu märkligare är, att den fran-
ska pressen, oaktadt sin närvarande ställning, ännu
spelar den förnämsta rollen, hvilket man kan se af
det faktum, att dess artiklar företrädesvis anföras
af tidningarna i andra länder.
Då jag föreslår en skål för våra ärade gäster —
representanterna för den franska pressen — är det
således icke blott en lyckönskän vi bringa till dem,
utan äfven uppriktiga välönskningar för en fram-
tid för den franska pressen och journalismen, hvars
mening jag tager mig friheten närmare förklara
genom att anföra följande ord af en bland de ut-
märktaste författare, Edouard Laboulaye: Midt i
nittonde seklet, i Europa, bland kristna folk, är
friheten icke en racefråga, utan den är en fråga
som sammanhänger med civilisationen, det vill säga,
med det dagliga lifvets bestyr och med sjelfva upp-
fostran: De kunnigaste, de klokaste, de modiga-
ste betjena sig af detta beundransvärda verktyg
och gå i spetsen för nationerna; de okunnig aste
och de räddaste misstro denna underbara kraft och
blifva efters.