Her Le Tort har: anländt till bufvudstalen och gifver enligt annons. i dagens blad epresentationer i Hammers salong vid Carl III:s torgs : Rapport öfver export af gödboskap mm. am. med ängaren Mary. (Tolfte resan.) Lasten utgjordes uf 98 större kreatur och 31 kalfvar. Såsom var att förvänta var tillförseln i marknaden ytterligare ökad ch utgjorde omkring 4,800 större kreatur och 22,150 år. Stor tillförsel, betydligt minskad komsumtion — vid denna tid af året lemnade nemligen alla som det kunna London — samt en nära nog tropisk värme kunna sammanlagdt förorsaka större prisfall än som nu var förhållandet, nemligen på gt. 2 mindre än förra måndagen på värde af pd st. 15. Af ofvannämnda 98 kreatur såldes endast 30 genom min försorg. Dessa 30 voro samtliga unga vackra Smålandsoxar, dock ej fullgödda. 20 stycken voro från aflastare härstädes och hvarå föregående omkostnader äro mig obekanta. Med kännedom om dessas lefvande vigt böra de resterande 10 någorlunda säkert kunna antagas ej hafva vägt öfver 53 Jisp. pr st. Summa realiserade efter denna antagna vigt netto rdr rmt 2: 98 pr lisp. lefvande vigt. Tyvärr har jag ingenting uppmuntrande att meddela för närmast kommande skeppningar, dock omförmäler telegram af gårdagen en tillförsel af endast 3,590 st. med liflig handel och 2 pd st. högre ris. Ost är senast såld till högst 60 s., som lemnar omkring 40 öre pr svenskt skålp. Den varma väderleken och stora tillförseln från Amerika, enligt hvad i förra rapporten är omnämndt, utöfva sitt inflytande äfven här. Mina vänner i London tillråda derför aflastare af ost att inbibera sändningarna åtminstone för 1 å 2 resor. Innan kyligare väderlek inträffar kan smör ej säljas... Man bjuder nemligen för närvarande knappt något pris. Jag hyser dock hopp att snart se det resterande realiseradt. Göteborg den 20 aug. 1867. W:m RBeis. Exportkonduktör. a mm Mt ot AA fn He rn AK SER RO Smänyheoter. Oiyokligt fyrverkeri. Några pojkar hade i torsdags förskaffat sig åtskilliga fyrverkeripjeser, såsom svärmare, raketer m. m. och på aftonen tänkte de afbränna dem på Djurgårdsslätten. Dervid inträfade dock den olyckshändelsen att fyra eller fem raketer fattade eld på samma gång, hvarvid en 19-årig yngling vid namn Johan Holmqvist blef illa bränd på bröstet och fick sina kläder förstörda. De öfriga pojkarne, som deltogo i stillställningens, fingo större eller mindre skador Och minnesmärken af det olyckliga fyrverkeriet. En kitslig åkardräng. Trenne åkardrängar kommo i går kl. mellan 3 och 4 körande med hvar sitt vedlass Drottninggatan uppför. En af dem vid namn Carl Wiberg (känd i orten) tyckte dev skulle vara trefligare att gå på trottoaren, än följa lasset på körbanan, hvarföre han lemnade hästen att sköta sig sjelf och klef upp på trottoaren, der han sorglöst vandrade bland Therrskaperna. Poliskonstaeln i trakten, som kände igen Wiberg, påminde onom, att ingen körsven får lemna sin häst gående på gatan. Detta tog Wiberg mycket illa upp och började öfverösa konstapeln med de gröfsta otidigheter. Konstapeln drog sig tillbaka. Då Wiberg passerade vägen tillbaka, började han mot konstaeln samma beteende, hvilket denne äfven nu ej åtsade om. Men om en stund kom Wiberg körande med ett nyit lass. Nu var han äfven sjelf temligen öfverlastad. Han fick knappt syn på konstapeln förrän han för tredje gången började anfalla konstapeln, men icke-blott med ord, utan äfven med knytnäfvarna. Följden blef att Wiberg affördes till vaktkontoret i Clara, dit eskorterad af en stor massa åskådare. Hr L. J. Hiertas skål för de franska publicisterna. Vi ha förskaffat oss del af det tal; som hr IL. J. Hierta höll vid middagen för de franska journalisterna; och meddela det här i öfversättning: M. hrr! Då jag går att föreslå en skål för de ärade gäster, som vi hafva nöjet att i dag se ibland 088 såsom representanter för Frankrikes litteratur och tidningspress, känner jag ännu mera än den förste talaren ett behof att utbedja mig hela Edert öfverseende för det alltför svaga sätt, hvarpå jag torde komma att uppfylla denna pligt, då jag skall uttrycka mig på franska språket. Om jag det oaktadt åtagit mig detta värf, som bör tillika innefatta ett uttryck af tacksamhet för destoratjenster, som den franska pressen — organen för den fransyska andan och det fransyska snillet — har gjort åt civilisationens och humanitetens sak, så är det derföre att ingen kan vara mera i tillfälle att fullt uppskatta dessa stora tjenster, än de, som i de öfriga länderna bafva arbetat något för att bereda åt dessas periodiska press en under lagen betryggad ställning och som just fördenskull böra, bättre än någon angan, känna den förbindelse, i hvilken de stå till den franska pressen för hvad i detta afseende kunnat lyckas. För att bättre förklara naturen af denna förbindelse, må det tillåtas mig att kasta en återblick på den tidrymd af femton år, som man i Frankrike kallar eRestaurationsperioden, då den stora dynastiska sammansvärjning stämplades, hvars yttersta a Sö ä s få då ä Så få mö falla EA AR SÅ AM AM OM a as få nä fa RE SE dT cd