närmaste bygden nade strömmat till. Ty ryktet
hade snart spridt sig att konungen skulle komma
en af dagarne:
Det var en berrlig dag. Solen strålade från
en molnfri himmel ned öfver bergen och skogen
och de öfverläggande herrarne och folkmängden;
medan en frisk östlig bris drog fram öfver sjön;
fyllande seglen till en mängd båtar som äm-
nade sig till staden:
Solen hade redan nått sin högsta punkt på
sin bana öfver fästet, då det blef en rörelse
bland herrarne; i det att desse Seste sig upp
och omgåfvo rikshöfvid.smannen,; hvilken med
ett tecken af handen tillkännagaf att han ännu
hade något att säga dem. Alven folket trängde
så nära intill; som vördnaden för de förnäme
herrarne tillät, mea de som icke voro nöjde
med att blott höra klättrade upp i de när-
maste träden ell ;r upp på afsatserna af den
klippa; som bef ann sig något bakom herre-
samlingen.
Öfverst på denna klippa stod invid en sky-
hög gram en jittelik skepnad, undanskymd ned-
ifrån af de framför växande trädens toppar;
men helt oc: hållet synlig åt öster; emedan
denna sida af klippan var alldeles kal: Hans
hufvud var blottadt och det allvarliga, men
bleka anlete t var stelt och orörligt; som om
mannen utg jort eu bildstod; huggen ur granit-
hällen. En dast ögat; som oafvändt var fästadt
på berresar nlingen der nedanför, tillkännagaf
då och då genom en blinkning att jätten lifligt
deltog i b vad som tilldrog sig framför honom.
(Forts)