terqvällen sitta i samtal framför en sprakande
brasa; MHäruppe ligger ett sådant förhållande
ej inom diktens, utan inom verklighetens om-
råde; ty från skymningens inbrott och till dess
man känner sig manad att gå till hvila; under-
hålles en mer eller mindre liflig spiseld och
dito samtal.
Man har kanske en sysselsättning, som emel-
lanåt påkallar ens kringströfvande i markerna;
man är ute och färdas en bister vinterdag:
Skymningen bryter in; det är kallt; så att det
knäpper i skogen och så att luften antager en
grön färgton. Under eådana förhållanden läng-
tar man till bys; när qvällen kommer; och icke
ens anblicken af norrskensflammornas underliga
dans fängslar sinnet så; som åsynen af spisel-
lågan på nybyggarens härd; hvilken man vars-
nar på andra sidan af det isbelagda träsket.
Snart är man framme och har knappast bunnit
helsa, förrän en stol framsättes vid spiseln —
hedersplatsen — hvilken handling åtföljes af
ett: sitt ner; var så godl, Tungan; som un-
der senare delen af färden varit bunden; under
det dock tankarne flugit vida; göres åter fri.
Först komma helsningarne från Per och Pål,
derefter nyheterna, som äro ett ganska vigtigt
kapitel: Ju flera sådana desto bättre. Men
huru många de än äro; kunna de ej räcka till
för hela aftonen; om man ej har Lappens för-
måga att idisla; och; utan att man märker det,
föres samtalet in på renarnes, jagtens och fiskets
områden:
En sådan afton; ej länge sedan, gästade jag
en nybyggare, der vid samma tillfälle äfven var en
Lapp, om hvilken jag visste, att han under vin-
tern i sällskap med ett par andra dödat en
björn. Jag ledde snart samtalet på denna hän-
delse och med intresse lyssnade jag till följande
berättelse:
Vi voron; sade nu Nils Nilsson Kallok; jag
och bröderna Knut och Petter under midten af
sarvtiden) ute för att ränna renar, då vi på
fjellet Kierkau anträffade spår af en medelmåt-
tigt stor björn: Vilemnade vårt arbete och före-
togoistället att hvärfva (holma) björn, men kunde
ej hålla fort dermed; ty urn (yrvädret) kom på
fjellet. och vi nödgades sno om (vända om):
Af spårets rigtning och den påbörjade hvärfnin-
gen trodde vi oss kunna sluta till; att björnen
dragit af till en på norra sidan af berget be-
fintlig hälleflygga (bergvägg); känd för att un-
der viatern herbergera nalle: Vi öfverenskommo
derför att snippa) dit vid tillfälle och under-
söka hälleflyggan; fastän vi visste, att ett så-
dant företag var förenadt med stort äfventyr.
Förutom björnspjuten medförde vi på denna
färd äfven sjuopan); och framkomna till det
brant sluttande berget kröpo vi likt jerfvar; på
händer och fötter utför afsatserna, tills vistan-
nade vid en lodrätt nedgående klippvägg:
Hunna dit sågo vi ingen vån att komma längre
och tänkte afstå från hela saken; då bror Knut
väckte förslag derom, att vi andra medelst den
medförda kastlinan skulle hala honom utför:
Vi andra hade just ingen lust dertill, då vi ej
kunde följa med och hjelpa vår broder; om
fara skulle komma å färde; men läto omsider
beveka oss genom hans enträgna uppmaningar
och sådana gripande ord, som dessa: hvarför
ska ni klaga öfver kaffenödent); då ni nu ej
vill, att jag ska gå ned och dräpa björn?
Med linan under armarne och spjutet i hand
nedfirades Knut; och var den femtio fot långa
linan lagom lång, så att han nådde en nedan-
för arande afsats af ett par fots bredd. Här
frigjorde han sig från sjuopan och började åter
klättrandet på händer och fötter: Vi ångrade
redan hvad vi gjort och afbidade under fruktan
bvad som komma skulle; ty snart reste Knut
på sig och vi sågo; att han rustade sig till nap-
patag med björn; hvilken sålunda efter hvad
vi förmodat låg i hälleflyggan:
) Barvtiden kallas den tid, under hvilken ren-
tjurarna (sarves) slagtas. Den infaller i slutet af
september och räcker vid pass en knapp månad,
då stimtiden (brunst-tiden) börjar.
) Snippa skulle på ett annat språk kunna öf-