Konungen bleknade af vrede vid denna un-
errättelse och lemnade skyndsamt muren samt
begaf sig upp på slottet: Han måste dock
snart nog ändra uppförande och följa sina fogdars
föredöme samt ingå på underhandling med En-
gelbrekt. Denna slutade så; att en vapenhvila
skulle ega rum till den 8 september följande
året, och att då fyra herrar från hvartdera af
de tre rikena skulle sammanträda i Stockholm;
för att utreda och afhjelpa alla de käromål
och besvär, som den ene parten kunde hafva
mot den andres Konungen utsåg sjelf de fyra
svenske herrar; som skulle sitta i nämnden;
nemligen biskop Sigge i Skara; biskop Magnus
Tavast i Abo, Christer Nilsson (Wasa) och
Hans Kröpelin. Tjugonio förnäme herrar gingo
i borgen för konungen, och bland dem biskop
Olof från Westerås, grefve Hans af Ewersten
och grefve Witzlau: Denna förlikning ingicks
den 15 november.
I hög grad missnöjd med sin vistelse i Sverge;
drog konungen omedelbart derpå till Danmark
igen.
Men två månader hade icke förflutit derefter;
så blef Engelbrekt Engelbrektsson på ett rike-
möte i Arboga utsedd till Sverges rikes höf-
vidsman;
— Hvem är nu konung i Sverges rike? —
sporde vid underrättelsen derom Jöns Bengts-
son (Oxenstjerna) med ett spetsigt leende sin
morfader Christer Nilsson: