hirutinnan skott genom ett kungabref, som (lå
bli att skratta den; som kan!) likväl tycks tvek
huruvida det svenska jernet duger eller ej oc!
nästan synes frukta att uttala sin mening för de
förra; För den ifrågavarande enskilda jernvä
gen förfärdigas alla lokomotiver o: d. vid Troll
hättan:
Sedan vi nu bra länge uppehållit oss på ett
ställe; hänförde af dess naturskönhet och pladd:
rande statsekonomisk visdom, fortsätta vi ändt-
ligen vägen framåt; hvars naturprakt ännu fort-
far; ty straxt nedanför Rånnums station passera
vi Hufvudnäsön, der Wenerns väldiga vatten
bildar början till en af de största elfvar i vårt
land, Göta elf. Här forsar strömmen — det
är sjöns strupe — i trångt och klippfullt fall;
pressadt mellan de lodräta klipporna. BSituatio-
nen förhöjes i år genom det oerhördt höga vat-
tenståndet i Wenern, som ännu håller vid sig;
till strandegarnes stora förluster, i motsats mot
mindre insjöar; hvilkas aktier redan eu lång
tid varit i fallande. När vi nu derför stanna
med tåget på en timma efter jernvägstid i
Wenersborg och vilja bese omängden; så blir
oss båtkarlen till större tjenst än åkaren, ty så
öfversvämmade äro en del gator i staden.
En knapp mil derifråa kommo vi till Grunnebo
station; bredvid hvilken Vestgötadalsregemente
har sin nyligen inredda exercished och der det
nu som bäst höllo på med sin exercisafslut-
ning, den vi likväl hvarken hade tid eller Inst
att bese.
Vi passera Rise å; gränsen; som sagdt är;
mellan Westergötland och Bohuslän; landskapet
med sin genaet iögonfallande fjällnatur; der
byarje klippa talar om hundratusenårig tillvaro,
skarp strid mot vår högt antiquerade veten-
skapliga almanacha; hvars sanningskärlek blifvit
ett ordspråk: Alltjemt skymta klippspetsar förbi
len resandes ögon: Trakten blir dock snart
nera löfrik. Med ilande fart skynda vi förbi
Brauns grafvård; der till höger på kyrkogården;
y vi äro nu i Uddevalla; koljans och rödspot-
ans förlofvade land; och vår resa på jernvägen
ir slut. ; Z—S8.