hirutinnan skott genom ett kungabref, som (lå bli att skratta den; som kan!) likväl tycks tvek huruvida det svenska jernet duger eller ej oc! nästan synes frukta att uttala sin mening för de förra; För den ifrågavarande enskilda jernvä gen förfärdigas alla lokomotiver o: d. vid Troll hättan: Sedan vi nu bra länge uppehållit oss på ett ställe; hänförde af dess naturskönhet och pladd: rande statsekonomisk visdom, fortsätta vi ändtligen vägen framåt; hvars naturprakt ännu fortfar; ty straxt nedanför Rånnums station passera vi Hufvudnäsön, der Wenerns väldiga vatten bildar början till en af de största elfvar i vårt land, Göta elf. Här forsar strömmen — det är sjöns strupe — i trångt och klippfullt fall; pressadt mellan de lodräta klipporna. BSituationen förhöjes i år genom det oerhördt höga vattenståndet i Wenern, som ännu håller vid sig; till strandegarnes stora förluster, i motsats mot mindre insjöar; hvilkas aktier redan eu lång tid varit i fallande. När vi nu derför stanna med tåget på en timma efter jernvägstid i Wenersborg och vilja bese omängden; så blir oss båtkarlen till större tjenst än åkaren, ty så öfversvämmade äro en del gator i staden. En knapp mil derifråa kommo vi till Grunnebo station; bredvid hvilken Vestgötadalsregemente har sin nyligen inredda exercished och der det nu som bäst höllo på med sin exercisafslutning, den vi likväl hvarken hade tid eller Inst att bese. Vi passera Rise å; gränsen; som sagdt är; mellan Westergötland och Bohuslän; landskapet med sin genaet iögonfallande fjällnatur; der byarje klippa talar om hundratusenårig tillvaro, skarp strid mot vår högt antiquerade vetenskapliga almanacha; hvars sanningskärlek blifvit ett ordspråk: Alltjemt skymta klippspetsar förbi len resandes ögon: Trakten blir dock snart nera löfrik. Med ilande fart skynda vi förbi Brauns grafvård; der till höger på kyrkogården; y vi äro nu i Uddevalla; koljans och rödspotans förlofvade land; och vår resa på jernvägen ir slut. ; Z—S8.