TREDIR AFDELNINGEN
-
Hertig albrekts pilar.
Vid ett af fönstren i frustugan på Örebro
slott satt en qvinna med ett blidt ansigte; hvari
frid och lugn rådde. Hon sjöng halfhögt en
visa; medan hennes flitiga händer tvinnade trå-
den från den hvirflande sländan: Ett stycke
från henne satt en annan äldre qvinma; också
sysselsatt med spånad och med ett uttryck af
frid öfver sitt fårade anlete. Framme vid spi-
seln; som var prydd med friskt löf; stod en
lång skulderbred karl med grått stripigt hår och
händerna hvilande på ryggen. Han såg butter
och tvär ut, men. de ärliga grå ögonen plirade
understundom helt illmarigt under de buskiga hvita
ögonbrynen; medan ett förnöjdt leende krusade
hans läpp och satte hans isgrå skägg i rörelse.
— Det der smakade; menar jag, gamla
Märta! afbröt mannen tystnaden — nå; nå, det
kunde vara nog med mindre; blif icke högfärds-
galen för det; gammal mor!
— Han pratar han; Ulf der; och tänker icke
längre än näsan är lång — genwmälte den till-
talade — tycker han att det passar sig här på
slottet att tala, som i stugan deruppe på Kop-
parbergets Guds moder vare lofvad för gos-
sen :. . men håll han tand för tunga, Ulf;
— Hör hon; matmoder — återtog den oför-
bätterlige Ulf — Märtamor har blifvit spritt
tokig; sedan hon kom hit på slottet:
oo— Jag menar; det är du sjelf, Ulf — hör-
des matmoderns milda stämma — som ej kan
hålla din tunga i styr af lutter glädje, sedan
Herren och alla hans helgon välsignat männens