ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0, GEORG STARBÄOE.
ANDRA DELEN:
(Forts. från föreg. Af.)
IV.
Fängen.
Dyster, mera än man var van att se honom;
nalkades Eogelbrekt bondelägret och red utan
alt tala med någon fram genom de långa ra-
derna ned emot Ringstabolm:
Ett stycke norr om slottet låg Ringstads gård;
som lydde under detsamma. Fogden hade låtit
afbränna gården, men en liten stuga stod qvar,
och i den gick Engelbrekt in; för att taga sig
några timmars hvila.
Herrmaa Berman och Erik Puke stodo der-
utanför, när han steg af hästen; men han hel-
sade blott vänligt på riddaren och klappade
Herrman på axeln, Derefter försvann han; utan
att någon hörde honom säga ett ord. Endast
gamle Björn gick-in till honom i stugan:
Under natten kom deu ena hopen efter den
andra af väpnad allmoge tågande; och äfven
stora skaror af män till häst anlände. Vid mid-
satt var hela bären samlad och hvilade ut ef-
ter dagens mödor. Endast de utställda vakter-
nas spjutspetsar glänste här och der i månljv-
set; och strömmens brus hördes på något af-
stånd.
Men tidigt på morgoaen började åter lifvet