och rörelsen i bondelägret, vapnen fejades och
hästarne leddes ned till strömmen och till sjön
Glan att vattnas; medan här och der en eld
uppgjordes; för att tillreda medförd fältkost.
Snart visade sig också Engelbrekt; och om-
gifven af Herrman Berman och Erik Puke samt
några bergsmän; bland hvilka Kettil från Risp-
bergs klack; gick han omkring bland de ser-
skilda hoparne; samspråkande och spörjande,
såsom en broder samspråkar med och spörjer
sin broder. Och hvart han gick; och hvart han
vände sin blick; så följdes han af öppna, ärliga;
glädjedruckna ögon, så helsades han af sträfva;
men välmenande röster.
Någon stund derefter steg han till häst och
red med ett par hundrade ryttare ned emot
slottet, sedan han gifvit befallning åt den öliga
hären att tåga efter.
Ringstaholms slott låg på en holme i Motala
ström och var från landsidan endast tillgängligt
genom en bro öfver strömmen. Så väl detta
läge; som de fasta och höga murarna och tor-
nen gjorde det till ett af de fastaste i riket;
och det var derför icke att undra öfver, om
drottning Margareta icke gaf sig någon ro, in-
nan hon från Bo Jonsson Grips son fått detta
slott med dess län ivlöst under kronan till hen-
nes evärdeliga egendom.
När Engelbrekt kom ned emot slottet; stan-
nade han med sina ryttare på strömvallen
och skickade en hornblåsare ned emot bron
jemte ett par svenner, hvilka skulle bedja fog-
den om ett samtal; Det dröjde en stund innan
slottsporten öppnades och fogden betänkt sig;
men så kom han gående öfver bron; åtföljd af
några beväpnade svenner, och Engelbrekt red