efter han så påskyndar sin färd — yttrade dervid herr Bengt; men steg följande dagen tidigt till häst och red det fortaste han kunde; åtföljd af Måns skrifvare och ännu en sven; från Göksholm.; De hade hunnit ungefär till Strengnäs, när det började lida mot aftonen; och de sporrade sina hästar för att tillryggalägga det återstående af vägen, då de möttes af en ung herresven, som red en eldig skymmel: Den unge ryttaren hade knappt fått ögonen på herr Bengt förr än han sprängde honom till mötes; — Guds fred; farbroder — ropade han ännu på afstånd: — Du rider; som om du ville spränga hästen; brorson — svarade riddaren — hvad vållar så bråd en ridt? — Biskop Thomas hade glömt en af sina böcker; när han lemnade Tynnelsö; och jag skall hemta den: Men hvart gäller eder färd; farbroder, I tyckens heller icke spara eder häst! — Till Telje; Nils, att träffa min broder: :: — Då kommen I för sent; farbroder, Nils Stensson steg för en knapp timma sedan ombord med biskopen; och vinden är god, så det gick undan för fulla segel; — För sent! mumlade riddlar Bengt och slog näfven mot sadelknappen: — Ar edert ärende af vägt; så kunnen I anförtro det åt mig::: jag hoppas om några dagar träffa min herre och farbroder Nils på Fogelvik! — Nej; käre brorsson, det kan du icke! Låt mig icke uppehålla dig;, jag träffar väl framdeles min broder ;;: