efter han så påskyndar sin färd — yttrade
dervid herr Bengt; men steg följande dagen
tidigt till häst och red det fortaste han kunde;
åtföljd af Måns skrifvare och ännu en sven;
från Göksholm.;
De hade hunnit ungefär till Strengnäs, när
det började lida mot aftonen; och de sporrade
sina hästar för att tillryggalägga det återstående
af vägen, då de möttes af en ung herresven,
som red en eldig skymmel:
Den unge ryttaren hade knappt fått ögonen
på herr Bengt förr än han sprängde honom
till mötes;
— Guds fred; farbroder — ropade han ännu
på afstånd:
— Du rider; som om du ville spränga hästen;
brorson — svarade riddaren — hvad vållar så
bråd en ridt?
— Biskop Thomas hade glömt en af sina
böcker; när han lemnade Tynnelsö; och jag
skall hemta den: Men hvart gäller eder färd;
farbroder, I tyckens heller icke spara eder häst!
— Till Telje; Nils, att träffa min broder: ::
— Då kommen I för sent; farbroder, Nils
Stensson steg för en knapp timma sedan om-
bord med biskopen; och vinden är god, så det
gick undan för fulla segel;
— För sent! mumlade riddlar Bengt och slog
näfven mot sadelknappen:
— Ar edert ärende af vägt; så kunnen I
anförtro det åt mig::: jag hoppas om några
dagar träffa min herre och farbroder Nils på
Fogelvik!
— Nej; käre brorsson, det kan du icke!
Låt mig icke uppehålla dig;, jag träffar väl fram-
deles min broder ;;: