Ol, som lalier 1 sjJon Håvarpen, Nviixen äter vid Buterud firar sin förmälning med Aklången och denne senare störtar med vildt yrande ungdomsmod vid Håfverud ut i en tredje Höl, som sträcker sig ned till Upperud, der vattenmassan ånyo måste stupa utför ett bredt fall och så småningom bilda lugnvatten, för att efter ungefär ett mils lopp hamna i MWenerns moderliga sköte. Det är detta vattensystem, som kanaliseras. Sjöarne äro i allmänhet af tillräckligt skutdjup, hvadan föga muddring eller sprängning i dem behöfves; men så mycket större svårigheter framställa sig vid byggandet af de slussar, hvilka, vid idorna af de mellan höga berg forsande vattenfallen, skola förena sjöarne. Enligt första förslaget, skulle kanalen ur Wenern ingå vid Hattepira, men man har insprängt den något sydligare, vid en ungefär 5 milnorr om Wenersborg belägen punkt; som blifvit kallad Köpmannehamn (af allmogen redan förvrängdt till Köpenhamn!). Ett stycke härifrån möter man vid Köpmannebro den första slussen, hvilken redan är färdig och upplåten för trafiken. Genom en slingrande passage (som mycket påminner om Strömmarnes mellan Uddevalla och Lysekil), omgifven af ända till vattenytan skogbeklädda höjder framkommer man till Upperuds bruk, der dånet från sågarne och de hvarken natt eller dag hvilande stångjernshamrarne följer oss under. det vi passera tvenne äfvenledes färdiga slussar, hvilka föra oss till första Hölen, hvars vågor aldrig förrän i år burit något seglande fartyg. Sedan vi passerat Hölen och landat vid Håfverud; är det också tillsvidare stopp för fartyget, ty ingen sluss är här ännu färdig, men fyra under arbete; Låtom oss stanna, här ty vi bafva mycket intressant att här beskåda. Håfveruds ström, hvilken, som förut är nämndåt, förenar sjön Aklången med en s. k. Höl, är ej lång, kanske. ej 1,000 alnar, men fallet har 33 fots höjd och, hvad som var kiukigare för en karalanläggning, den stora strömfåran disponerade hela det ringa utrymmet mellan de böga och branta bergen å ömse sidor; Här måsie således utomordentliga åtgärder vidtagas, och dessa arbeten skola, väl färdigblifna, tilldraga sig lika beundran som Trollhätte kanal. Kanalen går nemligen ur Hölen först norr om strömmen med tvenne slussar, sprängda i berg (den ene af dem dock klädd med finhuggen sandsten, tillfölje af vitdra) och derefter snedt öfver strömmen, hvars brusande vågor fritt framstörta under den ofvanför hängande kanalen; som i strömfåran ej sökt eller kunnat erhålla något. stöd! Men huru är detta möjligt? torde läsaren fråga; — Då det stora är sublimt, är det alltid enkelt. Vi tro oss derföre lätt nog kunna bibringa läsaren en föreställning om beskaffenheten af denna aqvadukt, hvilken, så vidt vi veta, är den enda i sitt.slag i Sverge. Vi tänka oss tvenne murade landfästen, ett på hvardera sidan om fallet. På dessa jetteskuldror hvilar en kolossal jernpjes, till formen nästan liknande en cigarrlåda, hvars ändsidor man borttagit -det är hela apparaten. Men denna cigarrlåda har aktningsvärda dimensioner: den är 120 fot lårg och 14 fot bred; vid ändarne, der den å ömse sidor utmynnar i en sluss, 6!2 fot hög, hvarefter sidorna höja sig i en båge och vid aqvaduktens midt nå en höjd af 10 fot. BSidoväggarne äro af 24 tums jernplåt och botten af !2 tums, å yttersidorna förstärkta med jernsträlvor. Den kolossala pjesen väger 1,500 centner och är förfärdigad vid Bergsunds mekaniska verkstad, samma renommerade etablissemert, som levererat jernvägens stålbro vid Hufvudnäsön. Den är nu, i små stycken; anländ till sin bestämmelseort och skall ofördröjligen hopnitas med endast några och fjugutusen nitnaglar. Sedan återstår dock det. svåra arbetet, att få denna koloss öfver strömmen, ett arbete: om hvars beskaffenbet man kan göra sig en föreställning, då man minnes: att rigeln för bron vid Hufvudnäsön, af hvilka en i sender togs öfver (dock med större afstånd mellan landfästena), vägde endast 800 centner. När så aqvadukten kommit på sin plate, fylles den med vatten af sidoslussarne, och gezom cigarrlådan passerar än en rykande ångare, än en segelklädd skuta; för att till verldsmarknzden föra produkterna från de många sågarne och jernverken, hvilka förut haft den besvärligaste transport, ömsom på land, ömsom på pråmar, en transport; som tagit en styf brorslott af producentens förtjenst. Från aqvadukten kommer man på vattenfallets södra sida till ett par se-värda slussar, för hvilka plats; genom sprängning; röfvats från bergstrollet; och hvilkas yttersidor piskas afvat.enfallet, som skummar af vrede mot sin makige och af menniskohand skapade kojkamrat: Den förste slussen är en s: k. vändsluss; äfven ensam i sitt slag häri landet: Den haricke len vanliga, lätt bugtade rektangulära formen, stan ären rätvinklig triangel. I denna sluss innyhnar kanalen från ömse sidor i riktningar, vilka göra en trubbig vinkel mot hvarandra; ma dan forutmnman väl Inkblnrmna 3 glnggan mås OS SO KP ee -— SE I då -—-—— AA HM AA MM d pr -MA FA I mm Jm FA KH mm I mm Lv BL 0 mm a B Pm