jan alla platser, belägna inom stadens nuvarsnde eller blifvande område, och. således äfven inom Djurgården. och Ladugårdslandet; att, utom i de fall särskilda stadganden finnas till. efterrättels gifoa, betalning för nyssnämnda transporter må kunna af kronan erläggas, antingen i ötfverensstämmelse med gällande åkaretaxa, elier ock med ett visst belopp för hel eller half dag, räknad från inställelsetiden, den förra till tolf timmar, med afdrag likväl för nödigt uppehåll till utfordring-m. m., och den sednare till fyra timmar, dock utan dylikt afdrag; att den sålunda för viss tid beräknade legan skall I utgöra för hvarje häst, med eller utan åkion och körsven, fyra rdr rmt för hel och två rdr rmt för half ag, eller för lika belopp, som vid körslor för artilleriets behof nu erlägges; börande denna lega fortfara att vara gällande, intilldess densamma i vederbörlig ordning varder ändrad; att, jemväl i afseende å kronotransporterna inom Stockholms område r. förordningen angående truppers och persedlars fortskaffande-skalli tillämpliga delar, såsom. i sättet för fortskaffningsmedlens reqvisition, inställelse och betalande m. m., lända till efterrättelse; samt att öfverståtbållare-embet skall åligga att, efter vederbörandes hörande, meddela de närmaste bestämmelser, som till befrämjande af ordning och kontroll vid transporternas verkställighet kunna pröfvas nödiga. Långviga resande, 1 dsgarne hafva anländt till Lidköping efter 2!2 månads resa från Södra Afrika och Kafferlandet hr Victor Norea med fru, som der vistats under 3 års tid. Hr No:ga medför en större mängd naturelster, såsom djurskinn; horn; foglar; insekter, m. m. äfvensom åtskilliga produkter af Kaffrernas konstflit. Onaiurliga barn, Från Hamrånge skrifves till Gefleposten: Förlidet år dog i Hagsta by en gammal man vid namn Anders Persson Bellman, efterlemnande flera fullvexta barn. Gubben Bellman, som i lifstiden befann sig i rätt goda ekonomiska omständigheter, fick före sin död ärfva den säkert äfven för Gefle-publiken bekante aktören Berglund (B:s far var landtbonde i Bergs by) hvilken vid Träsktorget i Stockholm egde ett gammalt stenruckel som arftagarens ombud lyckades få försåldt för 8000 rdr. Gubben Bellmans söner, alla välbergade män, började nu frukta att fadren tilläfventyrs komme att förskingra någon del af sin eger dom, hvarför de genom allehanda konster bringåde saken derhän, att gubben blef satt under förmyndare. Gubben fick derefter kontant 5 (säger fem) rdr-i månaden att lefva af och sköta sig bäst han gitter. Att detta underhåll var otillräckligt inses lätteligen; och en köpman-i socknen, hvars godhjertenhet mot nödställda likar orsakat honom stora förluster men inbringat ringa eller ingen tack, blef nu den som vid förefallande behof fick hjelpande träda emellan, under det svaga hopp att sönerna efter fadrens död af det för deras förut oberoende ställning rikliga arfvet skulle betala dessa gubbens nödvändiga utgifter. Låtom oss höra hur det gick med. den saken. För ett år sedan dog, som sagdt, gubben. En af sönerna hade lockat honom att gifva sig testamente på blifvande qvarlåtenskap, hvilket testamente fadren dock genom ett sednare upphäfde, under förordnande all alla hans barn skulle ärfva lika: Process skulle således öppnas, men som parterna ä ömse sidor fruktade utgången, visade de sig häromdagen benägna till förlikning. Denna träffades också. och parterna begåfvo sig till nyss nämnda köpman (hvilken, i parenthes sagdt, med förlust af både tid och penningar reglerade arfsfrågan i Stockholm) i ändamål att få den träffade förlikningen skriftligen uppsatt. Under samspråk härom erinrade köpmannen om sin gamla fordran, hvars riktighet arftagarne icke kunde bestrida, men vägrade att betala, på den grund att fadren gjort skulden sitt omyndighetstillstånd. Köpmannen förklarade sig då villig att efterskänka sin öfriga fordran, blott 2 rdr 40 öre, som gubben Bellman mot punt bekommit, erlades. I ändamål att pröfva sönernas aktning för den gamle fadrens minne, framtogs nu panten, en ny ylletröja, till arftagarnes beskådande, men den slöa likgiltighet hvarmed samtlige betraktade detta i sanning talande bevis på den pjugghet, hvarmed den aflidne af dem behandlats, visade genast att ett bleklagdt nej skulle blifva svaret på äfven denna billiga framställning. Sågick det också. De. lomade: alla af, den ena efter den andra, visserligen något flata, men — med 2 rdr 40 öre i behåll! Ett gammalt ordspråk, på hvars lära jag aldrig velat tro, rann mig vid bevittnandet af denna ömkliga syn: i:sionet:. cgör en bonde rätt, men gor honom aldrig. godt. Jag måste nu medgifva att detta ordspråk under vissa omständigheter eger fullt fog för sig. Nyss beskrifna drag af den mest råa hjertlöshet och frånvaro af allt rättsinne, blir här så mycket uslare, som sönerna till den aflidne alla äro burgna. män och dertill fått ett rätt stort kontant arf, En man med. hjerta i bröstet skulle, om ock aldrig så fattig, skyndat att betala en så ringa gäld, men här visar det sig, att ett par riksdaler kan stå vida högre i värde än föräldrars minen. Beklagligt! Sjelfmord. Från Gefle skrifves d. 10 dennes: F. handlanden P. Pettersson härifrån staden, hvilken under de sednare åren sysselsatt sig med försäljning, uti angränsande socknar, af diverse kram: varor, har den 3 dennes uti en lada i Rångsta by