ENGELBREKT ENGELBREKTSSON
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR, -
Af 0. GEORG STARBÄOE.
FÖRSTA DELEN:
(Forts. från föreg. Af.)
— Man har talat hårda ord om konungen;:
— Icke ett ord mera; Engelbrekt Engel
brektssori — gubben blef med ens helt allvarlig
vid drottningens minne; icke ett örd mera
Hör hemmes egnä ord af min mun! Det va
natten till helga tre konungar ); som jag kalla-
des-sin till den döende drottningen: Kriget:
olyokör, 2 sade hon — har gjort fölkett
sinie vrångt mot könungen; och såsom de
plägar vara tillskrifver man honom allt: Kanske
skall äfven min död skyllas på honom. -Men
I; som veted min dödsorsak; I skolen säga
högt inför verlden; att jag dog aBf kroppslig
sjukdom; Konungen är af ett hårdt sinne; men
menar icke så illa som det synes; I veten det
väl; som såg honom bedja om min förlåtelse;
jedan Han talat vredens ord efter olyckan vid
Strälsund; Helsen konungen; min herre; och
ägen honom; att Filippas sista tanke och sista
ön var för hans vällb — Ett par timmar der-
fter förkunitåde tiännornas sång från kloster-
yrkan sin kungliga systers död: Ev
Engelbrekt ville ickö störa den gamle man-
ens frömma tankegång med några invändnin-
NN re 2 t
) Den 6jan 1430.
CV (d