ENGELBREKT ENGELBREKTSSON HISTORISK ROMAN I 2 DELAR, Af 0. GEORG STARBÄOE. FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) — Man har talat hårda ord om konungen;: — Icke ett ord mera; Engelbrekt Engel brektssori — gubben blef med ens helt allvarlig vid drottningens minne; icke ett örd mera Hör hemmes egnä ord af min mun! Det va natten till helga tre konungar ); som jag kallades-sin till den döende drottningen: Kriget: olyokör, 2 sade hon — har gjort fölkett sinie vrångt mot könungen; och såsom de plägar vara tillskrifver man honom allt: Kanske skall äfven min död skyllas på honom. -Men I; som veted min dödsorsak; I skolen säga högt inför verlden; att jag dog aBf kroppslig sjukdom; Konungen är af ett hårdt sinne; men menar icke så illa som det synes; I veten det väl; som såg honom bedja om min förlåtelse; jedan Han talat vredens ord efter olyckan vid Strälsund; Helsen konungen; min herre; och ägen honom; att Filippas sista tanke och sista ön var för hans vällb — Ett par timmar derfter förkunitåde tiännornas sång från klosteryrkan sin kungliga systers död: Ev Engelbrekt ville ickö störa den gamle manens frömma tankegång med några invändninNN re 2 t ) Den 6jan 1430. CV (d