——
ENGELBREKT ENGELBREKTSSON,
HISTORISK ROMAN I 2 DELAR.
Af 0. GEORG STARBÄCK.
—
FÖRSTA DELEN.
(Forts. från föreg. Af.)
— Guds fred; godt folk — svarade denne i
det han slog sin våta hatt mot handen —
ett vargaväder ute, men stränge herrar ha
stackot regemente. Vinden har vändt sig och
kommer nu nordanifrån; så att innan midnatt
ha vi vackert väder. . Hur mår I; gammalmor;
efter nappataget i går; Mats Ersson har sökt
en trygg stuga åt er.
— Guds moder vare lofvad — genmälte
qvinnan — med mig går det väl an; och bättre
är det nu; sedan jag ser eder frisk och fri,
Tro mig dock, många krokar lära nu läggas
för Herrman Berman, så långt fånglinorna räcka
från Borganäs torn!
— Låt dem läggas, moder; mitt svärd och
min goda häst må väl veta att fria mig, och
snart hoppas jag, att vi också skola en-gång
få sätta hårdt mot hårdt; och då ve öfver detta
ormanäste! Tack Erik, du skötte min häst som
en hel karl i går; och vore jag riddare skulle
du bli min sven, så sannt jag heter Herrman:
Gossens ögon brunno af en egen glans vid
dessa ord, och hans fula ansigte blef riktigt
vackert. Han stod upp och fattade den unge
. mannens hand.
oo— Du här haft ditt lif ospardt för mor —