Domaren. Inte mer?j 4 FONT
Ros. Åhjo, Petter ocksålg
Domaren (otålig). Nå har ni flera:namn, så
tala om dem nu på en gång.
Ros (bugande sig). Nej inte just.
Domaren. Det var väl det. Stig nu fram ni
fem och lägg 2 finger på bibeln. Möss-skräddare
Ros främst.
De 4 vittnena gå fram till bibeln, men Ros står
stilla.
Domaren. Nå, hvarför gör ni inte som de
andra.
Ros (rifver sig i hufvudet). Nej sisaken ä adn;
jag ä inte möss-skräddare, utan skärslipare, rent
ut sagdt.
Demaren. Här står möss-skräddare, hur kom-
mer det till?
Poliskommissarien (upplysande). Detta är
en annan Ros.
Domaren (till skärsliparen). Nå, hvad har ni
här att göra då?
Ros (med ynklig ton). Jag vet inte; men jag
kommer väl sen jag.
Domaren. Jaså, ja gå nu ut med er så länge.
Sedan de 4 qvarvarande vittnena fått afgifva sina
vittnesmål uppsköts målet till om måndag, och
skulle till denna dag den rätta Rosen inkallas
vid 5 rdrs vite.
Domaren. Seså, ropa nu på skärsliparne Ros
och Liljebäck!
Sedan begge herrarne blifvit placerade på sva-
randesidau, upplästes stämningen, hvaraf framgick
att begge titulerat hvarandra för långholmare, tjuf-
stryk, m.m; ;
Domaren. Joho, ni tycks ha varit lika goda
ni. Jag tycker emellertid, att då ni äro yrkes-
bröder. ni ej skulle på detta sätt uppföra er emot
hvarandra.
. Liljebäck. Hr domare, han ä inte så gammal
skärslipare som jag, för det första, och för det an-
dra så skällde han mej inne på krogen för attjag
skulle ha stulit hackknifvar, å så sparkade han
mej fram.
Ros. Nej, Liljebäck; jag sparka. dej inte, det har
du fått galet, och inte sa ja att du nypat hackknif-
varne, utan bara tagit emot dem och inte lemnat
igen dem. Men sir domarn, han här Liljebäck
spotta . .. s
; Liljebäck (afbrytande). Ja det gjorde han
örst.
Ros. Jaha, det beviljas, men sen spottade han,
och så sa han att jag stulit ett matsäcksskrin, och
då sparkade jag...
Liljebäck (åter afbrytande). Rosen ljuger bara,
för jä sa endast att en ann har sagt att han
kände en som förlorat ett matsäcksskrin.
Ros. Sa du dä? men ser du jag kan ta hvar-
enda menniska till vittne på att jag inte sett ett
matsäcksskrin en gång.
Liljebäck. Nå då ä väl värre än så. Han
har sagt att jag stulit rakknifvar också, å jag kan
gå ta både Gud och menniskor till vittne på att
Jag into tagit i en rakknif.
08. Jag får be om ansvar för matskåpet...
jaså matskrinet. :
Liljebäck. Bestrides, för de går inte. Jag
yrkar ansvar för knifvarne.
Domaren. Ja, målet uppskjutes till om måndag;
då får ni taga med er vittnen,
Ros. Jag vill inte vara med mera, för jag vill
ha slut påät.
Liljebäck. Nej, målet ska gå på.
Domaren. Se så, gå nu er väg, och kom igen
om måndag: .
Parterna aflägsna sig, gifvande hvarandra vid ut-
gåendet en mindre vänskaplig knuff.