BIUGNUT VIIVI UVRINeUUV 10R8BG5 LIN HONUMURH GU.
Hr Siljeström begagnade tillfället att taga
landtmannapartiets försvar mot de anfall, den
smälek och de beskyllningar som detta s. k.
parti, enligt hans förmenande, varit både enskildt
och offentligt utsatt för, och han frågade på
hvad skäl man behandlat partiet sålunda; Det
hade ju endast vågat uttrycka en klagan öfver
ett betryck, som ingen vågat förneka. Talaren
yttrade med stor värma att landtmannapartiets
medlemmar vore ättlingarne af detta gamla fri-
hetsälskande svenska folk, hvilket han af histo-
rien lärt känna såsom fäderneslandets räddare i
kritiska och förtviflade ögonblick — ättlingar
af dessa landtmän, som redan i hednatiden vär-
nade fribeten i norden, då alla andra voro slaf-
var; från dessa män som mest arbetat och sli-
tit ondt, som oftast fått kläda blodig skjorta
för fäderneslandet, men , hvilkas kärlek till det-
samma dock aldrig svikit, aldrig ens kunnat
misstänkas. Och —: slutade talaren — de
tider kunna ännu komma, då fäderneslandets
räddning endast finnes hos Gud och Sverges
allmoge.
En af Göteborgsrepresentanterna, hr Lind
ström; bemötte serskildt hr Siljeströms anförande
i hvad det angick försvaret för landtmannapar
tiet. Tal. hade sig ej bekant att någon smä
dat detta parti eller beskyllt det för att vilja
åt annat håll, än alla andra fosterlandsvänner:
Hr S. hade gjort orätt uti, att framhålla med-
lemmarne af detta parti såsom de hvilka ensamt
ville landets väl; ett sådant uttalande vore eg-
nadt att söndra och att väcka partistrider, det
vore att kasta ut en brandfackla, att upphetsa
passioner, och att: undanskjuta möjligheten för
fattandet af ett enigt och på den lugna öfver-
tygelsens väg tillkommet beslut. Sådana medel
begagnades i de beryktade Jakobinerklubbarna
i Frankrike under revolutionen, och : de använ-
des med förkärlek af sådane män som Robes-
pierre och Danton — alla visste för hvilka
ändamål!.— Svenska folkets representanter bor-
de ej af de små frågor, i hvilka de kunna vara
af olika mening, låta förleda sig att glömma de
stora, der allas sanna intresse bjuder att sträf-
va till ett och samma mål.
Hvad föröfrigt anfördes för och emot utskot-
tets utlåtande i allmänhet har förut så många
gånger blifvit omsagdt, att vi ej anse oss böra
ytterligare anföra det. För bifall till första
punkten talade hrr C. A. Larsson, Siljeström,
Mannerskantz, Key, And. Aug. Andersson, Bund-
bäck och frih. Schultzenheim; Per Nilssons för-
slag understöddes af hrr frih. Alströmer, Stråle,
Björck, Lindström och Hedlund.
Under andra kammarens aftonplenum fortsat-
tes diskussionen om den 1:sta punkten ungefär
halfannan timma. Herrar Johannes Andersson,
Ridderstad och Medin talade för och herrar
Rosenberg, Troil och Muren mot punkten, hvil-
ken vid anställd votering bifölls med 76 röster
mot 63.
De återstående 17 punkterna blefvo temligen
knapphändigt affärdade. Endast om de tvänne
sista uppstod någon egentlig diskussion. Mino-
ritelen ansåg det förmodligen icke tjena någon-
ting till att opponera sig. Herr Key, ledamot
af utskottet, måtte ha tyckt den behandling som
egnades de vigtiga ämnena vara alltför leger;
ty han han sökte vid föredragningen af ett par
punkter framkalla en diskussion genom att yrka
deras läggande till handlingarne, förklarande att
det aldrig varit utskottets mening att de frå-
gor, hvarom dessa punkter handlade, skulle un-
derställas k. m:ts pröfning: Herr Bergström
ansåg att punkterna borde bifallas; för att icke
den sköna harmonien i det hela skulle blifva
störd. Tal; fästade uppmärksamhet på att ut-
skottet verkligen hemställt det alla punkterna
måste införas i den föreslagna skrifvelsen till k.
m:t samt förklarade sig icke alls undra öfver att
utskottets medlemmar blifvit öfverraskade af
den framgång, deras förslag rönt. Hr Hierta
tyckte att ett i 16:de punkten förekommande
uttryck :täflingsmöten för boskapa; var något
oegentligt. Herr Key sade att det måtte vara
någon depit hos minoriteten, som gjorde att
de talare som tillhörde densamma, istället för .
att allvarligen pröfva utskottets förslag, sökte
på sätt och vis förlöjliga detsamma genom iro-
niska yttranden. Hr Hierta gaf tillkänna att
hans anmärkning icke var någon ironi utan
framställd i det bästa syfte, och br Bergström
erkände att han talat ironiskt och menade att
man äfven derigenom mången gång kan ut-
rätta godt.
När de 17 önskepunkterna voro genomgångna
föreslog hr Björek att man skulle i anseende
till kammarens fåtalighet uppskjuta till följande
plenum behandlingen af den 18:de punkten,
hvari utskottet hemställt att riksdagen måtte
besluta öfverlemna till regeringen de i de före-
gående punkterna uttalade åsigter och önsknin-
gar, för att regeringen måtte i anledning af
dem framlägga de förslag, den kunde finna
lämpliga; Flere instämde, men kammaren be-
slöt föredragningens fortsättande och biföll äf-
ven denna punkt.
(oA EE I ET KI I a